Efter att Nicolle gått ut skolan fick hon frågan om hon ville spendera ett år utomlands. Det var inte något hon tidigare funderat särskilt mycket på – men när tanken väl fastnat insåg hon att det var något hon väldigt gärna ville göra. En vän till hennes pappa hade rekommenderat en utbytesorganisation, International Cultural Youth Exchange (ICYE) och Nicolle ansökte till dem. Bara några månader senare fick hon en plats på Grans Naturbruksgymnasium och flög till Sverige.
– Eftersom jag var ganska sent ute hade jag inte så många länder eller projekt att välja mellan. Många av projekten bestod av att jobba med barn eller som personlig assistent och jag kände att det var lite för mycket ansvar för mig, skrattar Nicolle. Här på Grans fanns möjlighet att jobba med djur så jag valde att åka hit. Det handlar alltså inte om att jag specifikt ville till Sverige.
Nicolle skrattar och berättar om att det enda hon egentligen visste om Sverige var att det låg långt norrut och var kallt och grönt.
Nicolles och de andra volontärernas jobb består av att hjälpa till lite överallt. Där det behövs mest just den dagen.
– Dagarna var varierande. Ibland var vi med på lektioner, ibland jobbade vi i djurstallarna, ibland hjälpte vi till i köket och så vidare.
Ingen brist på skillnader
Vid frågan om hon längtar hem skrattar hon och svarar att nej, det gör hon inte, eftersom hon är ganska van vid att flytta runt. Det är kulturkrockar snarare än hemlängtan som ställt till det lite.
– Kulturen är verkligen annorlunda mot hemma – jag skulle kunna prata om det hur länge som helst. Både klimatet och hur ni är, det har varit lite svårt att vänja sig. Snön och mörkret går att vänja sig vid men kylan är väldigt jobbig. Och det är så konstigt att det är så tomt – när det blir snö och kallt ser man aldrig någon utomhus och det känns väldigt ensamt på något sätt.
Vi fortsätter att prata om skillnader mellan Sverige och Colombia. Om hur maten är (enligt Nicolle har vi för mycket salt, socker och smör i allting), om hur mycket hon saknar färsk juice, hur annorlunda vår potatis smakar och om hur hon aldrig ätit så mycket bröd som under sin tid i Sverige.
Finns det stora skillnader i hur vi behandlar varandra?
– Ja! Ni är så försiktiga, kalla och tysta och vågar inte ta i varandra. Personligt utrymme existerar inte alls på samma sätt i Colombia. Det blev väldigt tydligt när jag har varit ute på fester, ni vågar inte dansa med varandra. I Colombia dansar vi olika sydamerikanska danser överallt, man måste hitta speciella ställen om man vill lyssna på elektronisk musik som här i Sverige. Här står ni mest och hoppar, berättar Nicolle och skrattar.
– Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag var ute och dansade här! Dans är en så viktig del av kulturen i Colombia och det är så totalt annorlunda här. Det var så konstigt när jag insåg att killar och tjejer inte dansar tillsammans – att killar hellre dansar med varandra här för att det i Sverige liksom betyder något mer att en tjej och en kille dansar med varandra. Här är det mer än bara dans.
Fler resplaner
Nicolle konstaterar att hon är väldigt glad över att hon valde att resa iväg.
– Jag har varit med om så många nya upplevelser och möten, och träffat så många vänner inte bara från Sverige utan från hela världen.
Hon planerar att stanna i Europa i ett år eller mer. I Piteå har hon varit i ett halvår nu, och sedan vill hon vidare till södra Sverige, Tyskland och övriga Europa innan hon åker hem till Colombia igen.