Videon är inte längre tillgänglig
Om två veckor ska betygen för årskurs sex vara klara. Det är första gången sjätteklassare får betyg i Sverige på många, många år.
Det innebär att lärarna arbetar för högtryck för att hinna klart.
- Först fick vi ny läroplan, nya läromedel och skulle göra skriftliga omdömen och nu också betyg. Som lärare har jag aldrig haft så mycket att sätta mig in i som de två senaste åren, säger Britt Fjällström, lärare i årskurs sex vid Pitholmsskolan.
Ett nytt datasystem har lärarna fått till sin hjälp, men innan man kan det har också det inneburit mycket merarbete som skapat stress.
- Jag hade önskat att vi fått vänta till våren med att sätta betyg, säger Britt Fjällström. Det betyget ska vara ett slutbetyg från hela mellanstadiet.
Kunna resonera
Åsikterna om det nya är lite tudelade bland lärarna. Det är svårt att göra rättvisa bedömningar då riktlinjerna inte är så tydliga.
- Jag tycker det är bra att undervisningen blir mer jämlik i hela landet med det här systemet. För att klara av systemet måste man som lärare läsa kursplanen för att kunna planera lektionerna och för att kunna göra en betygssättning. Som lärare måste man undervisa på annat sätt eftersom eleverna nu ska kunna resonera kring sina kunskaper, inte bara plugga in kunskaper till ett prov, säger Monika Fjällström.
Britt håller delvis med.
- Men om jag går till mig själv som förälder så ville jag veta om mitt barn fungerade socialt i skolan, och hur han klarade skolan och vad han kunde förbättra. Det räckte för mig. De här skriftliga omdömena och betygen tar så mycket tid, tid som jag skulle kunna använda till att planera lektioner i stället.
Svårt förstå
Föräldrarna har också svårt att förstå det nya betygsstegen. Monica Fjällström har haft flera extra föräldramöten.
Man vill gärna jämföra de gamla betygen med de nya, men det är nästan omöjligt.
- Jag brukar säga att det finns tre betyg och det är A, C och E. Där har skolverket definierat betygen. När en elev får E tror de att de är dåligt, men det betyder att man är godkänd. B och D är indikatorer, vilket betyder att de speglar en kunskapsutveckling på väg mot nästa steg. Det finns ingen kunskapsnivå på de två stegen, säger Monika Fjällström.
Hon berättar att hon haft föräldrar som tyckt det varit konstigt att deras barn har E och att nästa steg är C, och inte D. Men det är just för att D är ett utvecklingsområde.
En annan skillnad mot förr är att provresultaten inte längre har samma betydelse för betyget.
Därför skiljde sig betygen mellan två elever som hade samma antal rätt på matteproven.
- Vi har även prov muntligt och den elev som fick A kunde resonera kring helheten och säga olika vägar till svaret. Den eleven har verkligen förstått, därav ett högre betyg.
- För vissa elever är det bra med betyg, de skärper sig. Men det kommer alltid att finnas elever med svårigheter och även om de får betyg är svårigheterna kvar, säger Britt Fjällström.
Press på eleverna
Vad säger eleverna då?
- Det är stressande. Jag vill ju ha bra betyg och sätter press på mig själv att hinna med både läxor, kompisar och fritidsaktiviteter, säger Lisa Stenström, tolv år.
Att det är svårt att förstå de olika graderna verkar de flesta tycka. Men flera genomgångar och förklaringar av fröken har gjort det lite tydligare.
Maja Mickaelson, i samma klass, tycker inte om betygen.
- Nä, jag tycker det onödigt. Vi är för små än för att det ska spela någon roll.
Kevin Fletcher tycker inte att det bara är dåligt.
- Jag får ju veta vad jag kan.