Den nya vallagen som trädde i kraft den 1 januari 2015 får till följd att ett parti måste ha minst tre procent i en kommun med flera valkretsar för att få en fullmäktigeplats. Reglerna som tillämpas första gången valet 2018 kan få stora konsekvenser för små partier.
– Det är ett hot mot demokratin, säger Anders Nordin, gruppledare för Skol- och landsbygdspartiet i Piteå.
Om partispärren hade funnits 2014 skulle Skol- och landsbygdspartiet med 2,4 procent av rösterna inte fått något mandat i Piteås kommunfullmäktige.
– Det är fler partier än vi som riskerar att åka ur fullmäktige, Det är både Kristdemokraterna, Folkpartiet och Miljöpartiet som är illa ute, säger Anders Nordin.
För kommuner med endast en valkrets införs en spärr på två procent. Där inräknas bland annat Älvsbyn, Arvidsjaur och Arjeplog i Piteå älvdal. Även Piteå kommun ser ut att kunna bli en valkrets – något allianspartierna hoppas på.
– Alliansen har skrivit en motion om att slå ihop södra och norra valdistrikt. Om det bara blir en tvåprocentspärr går det bättre för oss småpartier. Annars riskerar vi att åka ut, säger Helén Lindbäck, gruppledare för Kristdemokraterna i Piteå.
Motionen lämnades in hösten 2016 – men oppositionen har ännu inte fått någon återkoppling av kommunledningen.
– Det kan bli svårt för flera partier att nå upp till tre procent. Vi vill gärna att man slår ihop valkretsarna. Vi har varit på kommunen om ett svar, och de påstår att det är på gång, säger Åke Forslund, gruppledare för Liberalerna i Piteå.
Simon Matti, biträdande professor vid Luleå tekniska universitet, LTU, konstaterar att spärren drabbar de minsta.
– Det är de riktigt små partierna som skulle kunna falla ifrån. Det kan också bli omfördelningar i mandaten mellan större partier som ett resultat av att man gör om mandatuträkningarna, säger han.
Själv ser LTU-professorn fördelar med förändringarna.
– Jag är av uppfattningen att partispärrarna är bra till största del. Det är inte önskvärt att ha för många partier. Det blir svårt att hantera.
Simon Matti nämner Polen som ett exempel.
– I Polen efter kommunismens fall hade man inga spärrar och då var det 32 partier i den polska riksdagen. Det funkade inte jättebra. För många partier gynnar ingen, inte väljarna heller. Man tappar förtroende för politik som inte fungerar.