Ulrica Andersson tycker att det känns stort att verksamheten dragit igång nu, men hon vet att det kommer kräva mycket jobb. "Nog har jag vakna nätter där jag undrar vad jag gett mig in på", säger hon. I bakgrunden syns Sibylla Westerblom, Linnéa Vikström och Marilyn Köhler.
Kulturföreningen är så pass ny att den ännu inte har ett spikat namn, men redan nu – första veckan som teaterverksamheten är igång – har drygt 50 barn och unga anslutit och ungefär 15 står i kö.
Ett 30-tal av ungdomarna valde att följa med Ulrica Andersson från Regnbågsteatern då hon efter 12 år sa upp sig.
– Jag älskade mitt jobb på Regnbågsteatern men jag hittade inte förutsättningarna att kunna bedriva verksamheten som jag ville. Jag kunde inte utvecklas, säger Ulrica Andersson.
Vad är målet med den här nya teaterverksamheten?
– I flera år har jag pratat om att jag vill starta en stadsteater för unga. Jag vill att det här ska bli en stadsteater där de unga är de som gör saker och vi vuxna runtomkring är mentorer, säger hon och fortsätter:
– Målet är att de unga skriver manus själva, att de sköter ljud och ljus, att de syr kostymer och gör alla affischer. Vi vuxna ska bara hjälpa dem på traven. Det är målet.
"Vill man hålla på med kulturella yttringar så ska man kunna hitta en plats hos oss och vi ska kunna säga 'välkommen'", säger Ulrica Andersson, kreativ ledare i den nya föreningen.
Namnet "Ion" kommer från en av Ulrica Anderssons favoritdramatiker – Eugène Ionesco.
Hon berättar att det har varit ett stort steg att starta upp verksamheten.
– Det känns jättehäftigt. Jag vet att jag har ett jättestort jobb framför mig men man måste ju våga. Det är ingen som gör det åt en utan man måste våga följa sina drömmar.
På tisdagen var det första mötestillfället för två av teatergrupperna. I den senare gruppen var flera sjuka så det var bara fem deltagare på plats, men de öste på för fullt ändå.
Bakre raden: Linnéa Vikström, Sibylla Westerblom och Ulrica Andersson. Mellersta raden: Mille Wärja och Marilyn Köhler. Längst fram: Caspian Utterheim.
Två som var på plats var Caspian Utterheim, 13, och Sibylla Westerblom, 10, som båda spelat teater i ungefär ett år.
– I dag har vi mest gjort improvisationer, det gör vi ofta. Det är väldigt kul. Man måste vara snabb, säger Sibylla Westerblom.
Sibylla Westerblom tycker att det svåraste med teater är att man måste tänka snabbt. "Man måste få storyn att flyta och inte bara säga massa saker", säger hon.
Under en improvisationsövning utspelade sig ett kidnappningsdrama. På bilden syns Marilyn Köhler.
Hon berättar att hon alltid velat spela teater och att hon hakade på när en kompis började. Caspian Utterheim introducerades däremot till idén av en släkting.
– Det var en i min släkt som hade börjat med teater och hon sa att det förändrade hennes liv på något sätt. Då ville jag också hoppa in i det, för varför inte?
Caspian Utterheim.
Verksamheten håller för tillfället till på Kultur i centrum och Polstjärnan och just nu är det knappt en handfull vuxna som är med i föreningens styrelse.
– Jag har starka personer med mig och sen försöker vi hitta sköna människor att samarbeta med, säger Ulrica Andersson.
Muggen användes som allt annat än just mugg när teatergruppen övade. Här använder Linnéa Vikström den som mikrofon.
Mille Wärja.