alla överens om.
Finansieringen av en Norrbotniabana råder det emellertid delade åsikter om.
Ratades
Nyligen ratade Banverket den kustnära sträckan mellan Piteå och Skellefteå i sitt förslag till ny framtida plan. Ett förslag som gått ut på remiss och som regeringen slutligen ska ta ställning till.Förslaget innebär att en Norrbotniabana med Banverkets inställning, tidigast kan stå klar framåt 2020.
Det här har fått Norrbotniabanegruppen att söka nya ekonomiska lösningar, allt i hopp om att den planerade byggstarten kan ske så snabbt som möjligt.
Gruppen växlar med andra ord huvudspår.
- På sätt och vis, men än ligger Norrbotniabanan med i den nationella planen, därför skulle jag vilja säga att vi jobbar tvåspårigt, säger Peter Roslund, ordförande i Norrbotniabanegruppen.
Ingen ny variant
Varianten med andra samverkanslösningar när det gäller finansieringen är i sig inte ny.- Det har praktiserats tidigare i gigantiska projekt som Öresundsbron och Arlandabanan, säger Kristina Falk, projektledare för Norrbotniabanegruppen.
Gruppen vill få signaler från regeringen i liknande riktning. Därför har duon Roslund och Falk skrivit till infrastrukturminister Åsa Torstensson.
- Vi vill få igång en dialog med regeringen så att vi kan arbeta vidare med dessa förutsättningar, säger Roslund.
Han ser ingen nackdel med en sådan lösning.
- Vi måste anpassa oss. Men då krävs ju också att vi har regeringen med på tåget så att säga, säger han.
Kristina Falk som är projektledare i Norrbotniabanegruppen konstaterar också att det finns stora förutsättningar för en ny ekonomisk lösning på projektet.
Känns bra
- Absolut. Dessutom ska vi komma ihåg att så länge projektet finns med i den nationella planen finns det möjlighet till EU-miljarder, säger hon.Skulle gruppen få klarsignal från regeringen på perrongen, tar den nya tag och försöker åstadkomma en samverkan mellan offentliga och privata aktörer, både lokalt och nationellt.
Spontant känner inte Peter Roslund att en annan finansiering på projektet behöver vara fel. Han är emellertid tydlig med att det inte får bli en variant med sponsring.
- Den modellen finns inte. Det finns ingen aktör som skänker pengar till en sådan här satsning med mindre än att den får valuta för pengarna, säger han.
Projektgruppen skulle kunna bana vägen genom att hitta de ekonomiska intressenterna. Sen skulle staten, precis som i exempelvis Öresundsbroprojektet stå för investeringen och håva in hyran.
- Det blir förstås dyrare, samtidigt löper det över en längre tid och påverkar inte på samma sätt som om staten stod för hela kalaset, säger Peter Roslund.