Andreas väntade och hoppades på att få en ny njure. Hans egen pappa var en tänkbar donator, men inte utan vidare. Han skulle vara tvungen att både gå ner ordentligt i vikt och sänka sitt blodtryck.
Knappt ett och ett halvt år senare, den 16 maj 2003, kom det efterlängtade telefonsamtalet. En dubbelbottnad situation: en tragisk olycka med dödlig utgång blev räddningen för Andreas. Tidigt morgonen därpå satte han sig med sin pappa Sune på flyget till Göteborg. Klockan 23.00 påbörjades operationen.
Skillnad direkt
Redan när Andreas vaknade efter narkosen kände han skillnaden.- Mitt första ord var ’cola’. Jag hade inte fått dricka coca-cola på två och ett halvt år, säger han när vi möter honom för tredje gången.
Det har gått tre år sedan operationen och Andreas kan berätta om en komplikationsfri tillvaro.
- Det är klockrent. Jag har inte haft det minsta bekymmer. Jag fick ett nytt liv och det går inte att beskriva hur fantastiskt det känns.
Njursjukdomen tog inte bara ifrån honom ett normalt tonårsliv med vänner och aktiviteter - han blev också av med smak- och luktsinne, vilket påverkar en stor del av vardagslivet.
Nu är alla sinnen igång och Andreas har byggt upp sin bekantskapskrets på nytt. Från att ha suttit isolerad med sjukdomens alla begränsningar lever han nu ett rörligt, socialt liv.
Lindrigt med medicin
Risken att kroppen stöter bort den nya njuren - som sitter i ljumsken - kommer alltid att finnas. Därför måste Andreas äta mediciner resten av sitt liv. Varje dag klockan åtta på morgonen och klockan åtta på kvällen ska tabletterna tas. Han måste också akta sig för vissa födoämnen.- Det är lindrigt jämfört med att vara fjättrad vid en dialysapparat, säger han.
Medicinerna sätter ner hans immunförsvar - för att förhindra att njuren stöts bort - vilket förstås gör honom extra känslig.
- Jag ska helst inte bli sjuk. Min kropp fungerar inte som andras i det avseendet.
Just därför måste han också vara försiktig med solen. Han löper tio gånger större risk än andra att drabbas av hudcancer.
Donationsregister
Av förklarliga skäl tycker Andreas att alla ska anmäla sig till donationsregistret.- Jag anser att man ska anmäla sig oavsett om man vill donera eller ej, så att man slipper lägga beslutet på sina anhöriga.
Trots att det inte var meningen har Andreas råkat få veta saker om sin donator som gör att han skulle kunna ta reda på vem det var. Men han vill inte.
- Jag har målat upp en inre bild som jag inte vill förstöra. Donatorn är en hjälte för mig. Det var tragiskt att han eller hon dog, men det gav mig ett nytt liv.
Åtminstone tre personer fick hjälp tack vare samma donator.
- Jag träffade en man som fick en ny lever. Han var helt gul innan och stod praktiskt taget med ena foten i döden.
Andreas går en distansutbildning i webbdesign och siktar på att så småningom söka till utbildningen i upplevelseproduktion vid Musikhögskolan.
- Fram till i vår har jag bara njutit av tillvaron. Livet leker, säger han.
Fotnot: För att anmäla sig till donationsregistret kan man gå in
på www.livsviktigt.se eller ringa
020-77 11 77.