Tankarna på en Pitemålsakademi har länge funnits bland de mest entusiastiska bevararna, de som vill att pitemålet ska fortsätta att talas för lång tid framöver, att de unga ska ta vid och föra den tusenåriga traditionen vidare. För att pitemålet är en dialekt med anor råder det inga tvivel om.
– Det var svenska i Piteå för tusen år sen, sa Eva Johansson, pensionerad lärare från Älvsbyn och en av de mest engagerade i föreningens tillkomst.
Fullsatt
Johansson, som är rädd att grammatiken/sättet att tala ska försvinna och bara "de roliga orden" bli kvar, höll föredrag om och mestadels på pitemålet inför den stora skaran av intresserade som samlats för att bilda föreningen. Salen rymmer 50 personer och var i det närmaste helt fullsatt, ett 40-tal ville vara med i Pitemålsakademin på lördagen.
Johansson pratade om Pitemålet i ett historiskt perspektiv och tog en inskription på Gripsholmsstenen från år 1050 som exempel; "Tuula lit raisa stain thinsa at sun sin Harald brothur Ingvars" blir på Pitemål "Tula lät rejs steijn jena åt sa:n senn, n'Harald bråorn hansch'n Ingvar" – samma diftonger, samma ordföljd och samma kortstavighet.
Hon konstaterade att språk och status hör ihop, men att olika språk ger status i olika situationer:
– Donald Johansson på Älvsbyhus har aldrig pratat pitemål i en TV-intervju, men jag slår vad om att han gjort det i jaktkojan med "gubbarna"...
Styrelse
På plats fanns även Stefan B Andersson och Annika Gaudet, som ofta och gärna underhåller med sånger på pitemål. Efter föredrag och underhållning bildades föreningen formellt och en interimstyrelse valdes bestående av Jan-Olof Hedström, ordförande, Camilla Kirch Norén, kassör, Eva Johansson, sekreterare, Brith Fäldt, Henry Björk, Sigurd Granström och Nina Vikman, ledamöter.
Därefter fanns tid att diskutera vad föreningen egentligen ska syssla med och idéerna var många. Hur man ska få med de unga, är en viktig fråga och där framfördes tanken att en pitemålsbevarande aktivitet kan vara att få in dialekten, i form av sagor, rim och ramsor, redan på förskolan.
Annat som togs upp var studiegrupper, vikten av att undersöka och bearbeta det digra pitemålsmaterial som redan finns på facebook-sidan "Vi som talar Pitebondska" – och vad behövs för att pitemålet eventuellt skulle kunna få "minoritetsspråkstatus"?