Nu är min husse uppjagad igen
e Nu har han varit uppjagad igen min store, tjocke husse. Den här gången är det inte kyrkan. Det är någon elaking som har hällt bensin på en katt i Sjulsmark enligt en notis i tidningen för en tid sedan.
Hur kan någon levande varelse vara så elak? Är man i stånd att göra så mot ett djur, vad är man då inte beredd att göra i övrigt mot andra varelser?
Han berättar att han jagat småvilt i ungdomens dagar. Det var en tid med stor tillfredsställelse för att få njuta av otroligt god mat som man själv införskaffat. Ingenting som han ångrar nu, men ändå. Harstek, tjäder och orre i grytan var en otrolig upplevelse för en matälskare. Liksom gräsand i gräddsås.
Han sköt även räv och kråka. För att få någon form av uppskattning som duktig jägare. På den tiden skulle man sända in jaktrapport. Desto fler markeringar, desto bättre jägare.
Räven hängdes upp som en trofé vid uthuset. När den börjat ruttna och lukta illa grävdes den ned. Så dumt. Bara för att andra skulle se att man var bra på att hantera bössan.
Det fanns värre marodörer. De som inte gillade att äta vare sig fågel eller påmarkenspringande vilt. Men se skjuta de skulle de. Sedan fick villebrådet surna trofémässigt på husknuten.
I dag har vi sett svanar som landat i närheten. Så fint. Tyvärr så är de ofta ojämna par. De som otroligt nog vill leva tillsammans ett helt liv utan att byta partner flyger ofta ihjäl sig mot kraftledningar och andra hinder.
Så tragiskt.
Okänd skriver:
"En av de viktigaste resor som en människa kan göra är att gå emot en annan på halva vägen"
Ha det bäst!
Så jobbar vi med nyheter