Norrbottens soulhopp drog fullt hus i Piteå

Konsert: Olle Nyman bandPlats: Krokodil, PiteåLängd: 62 minuterPublik: En entusiastisk skara lyssnare har fattat galoppen och fyller stället till sista plats.E KONSERT

Piteå2006-02-11 00:00
Framför allt skulle det bli intressant att se om det blev "nå? folk" när Luleås högaktuella soulhopp Olle Nyman dök upp i Piteå. Och visst, snacket går och en initierad skara lyssnare har bänkat sig för att ta del av länets förmodligen hetaste musikakt just nu. I ryggen har de ett gott rykte på demobands-nivå och nysläppta debutalbumet "Behind the clouds" som blivit en snackis - åtminstone i Luleå och Piteå.<br /><br /><br /><br />I bandet ingår gamla rytmsektionen från The Universe (bra popband från Luleå som var en demouppstickare för ett par år sedan, men som nu lagt av), det vill säga Olle Nymans storebror Kalle som imponerar ordentligt som basist och trummisen Johan Englund med spontanitet som viktigt ledord. De förstärks av inlånade Johan Haupt på klaviatur och vikarierande Patrik Fällman på gitarr. Vår vän Olle är i tryggt sällskap.<br /><br /><br /><br />Han får stå ut med - nåja - ständiga Van Morrison-jämförelser. Tack och lov kan inga paralleller dras när det gäller utstrålning. Såg nämnde legend live i Stockholm för ett antal år sedan. Han var lika kul på scen som en påse nötter. Olle Nyman vaggar, svajar och dansar till musiken. Den fysiska inlevelsen förstärker uttrycket.<br /><br />23-åringen har välsignats med ett utmärkt instrument. Genom att ändra volymen i sitt sjungande kan han i en handvändning helt ändra intensiteten i en låt. Rösten rymmer både skönhet och rejält med "pulver" och kommer bara att bli bättre med åren. Mellan låtarna visar sig en klädsam blygsamhet, vilket förmodligen gör publiken ännu mer kär i talangen från Svartöstaden. <br /><br /><br /><br />Publiken får höra det soul/amerikana-späckade albumet i sin helhet. Bäst är den väldigt gruppdynamiska "Way down low" (fler än jag som börjar tänka på "The wind cries Mary"?), betänksamma "Under the sun" och naturkraften i "Coffee cup".<br /><br />Avslutningsfrasen "Ni var en jättebra publik, det måste jag säga" ackompanjeras av ivriga applåder och bandmedlemmarna ser överväldigade ut.<br /><br />Att jag hade önskat en aning skitigare gitarrspel, att "Come on" inte riktigt vill lyfta på slutet och att körinsatserna är tvekande på ett par ställen är petitesser. Det ska bli ett sant nöje att följa det här gänget.<br /><br />
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om