Åsa Wilén insjuknade i covid-19 för snart ett och ett halvt år sedan. Hon besväras fortfarande av svåra symtom. Men hennes positiva syn på livet hjälper henne mycket.
Flera regioner saknar fortfarande en strukturerad plan för hur de långtidssjuka ska tas om hand. När PT träffade Åsa Wilén senast hade hon varit sjuk i åtta månader. Nu har snart ett och ett haft år gått sedan hon först insjuknade och hon är fortfarande långt ifrån återställd. I dag är hon deltidssjukskriven.
– Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle behöva vara sjuk så här länge. Men som tur är har jag en positiv grundinställning till livet, det har hjälpt mycket i det här eländet. I det stora hela är jag vid gott mod.
Hon har en positiv upplevelse av vårdens bemötande och har bara bra saker att säga om läkaren hon har haft kontakt med. Men hon upplever att det varken finns tillräckligt med kunskap eller resurser för långtidssjuka i covid-19 i Piteå.
– Tyvärr kom det inte som någon överraskning att det inte finns någon specialiserad mottagning i Norrbotten. Det behövs mer resurser och fortbildning av befintliga läkare för att öka kunskapen. Som det ser ut just nu funkar det inte.
När hon inte fick den hjälp hon behövde hittade hon egna vägar för att lindra besvären. Meditation och alternativa behandlingar har gett goda resultat för stunden.
– Meditation och kinesiologi är det som har fungerat för mig. Kinesiologi är en behandling som fokuserar på kroppens energifält. Det har gett mig något mer ork, men bara för stunden. Så fort jag har gjort någonting, som att gå en promenad eller prata med en vän, blir jag helt slut.
Innan hon insjuknade var hon en riktig bokmal. Att läsa böcker var en självklar del av vardagen, men hjärntröttheten i stunder gjort det svårt för henne. I december läste hon sin första bok sedan innan covid-19.
"Det jag saknar mest är min sociala ork och att kunna träna", säger Åsa Wilén.
– Det var ren och skär lycka. När jag jobbade heltid under våren klarade jag inte att läsa på grund av mental överbelastning. Nu fungerar det bättre.
Anledningen till att hon väljer att dela med sig av sin upplevelse är för att lyfta frågan för andra drabbade. Hon har lagt ner mycket tid på att läsa på om den information, forskning och statistik som finns. Kvinnor är överrepresenterade i postcovid, berättar hon.
Åsa Wilén har tappat hoppet flera gånger.
– Det är ingen nyhet att vården är ojämlik, men som tur är satsas det mycket mer på studier på det här jämfört med andra sjukdomar som främst drabbar kvinnor. Jag vet att det är många som jag, som inte får adekvat hjälp och tvingas leva i den här ovissheten.
Åsa har släppt sina förväntningar på att bli helt återställd. Men tack vare sin positiva syn på livet ser hon ändå ljust på framtiden.
– Även om jag har tappat hoppet flera gånger så har jag inte gett upp. Skulle jag inte bli frisk igen så kommer jag att sörja det, men sedan gå vidare och anpassa mig efter nya förutsättningar.
Region Norrbotten kommer att utreda huruvida man ska starta en särskild mottagning eller inte.
– Under hösten kommer Region Norrbotten att se över behovet av en särskild mottagning, eller liknande, för personer med långvariga besvär, säger Pia Näsvall, hälso- och sjukvårdsdirektör vid Region Norrbotten.