"Norrbotten lider av kollektiv depression"

Göran Rosenberg medverkade vid Norrbottens Folkhälsodag den 4 december, ett evenemang som nu anordnas för tredje gången inom ramen för Frisk-satsningen. En satsning med många aktörer inblandade och vars mål är att halvera sjukfrånvaron fram till år 2008. I sitt inledningstal sade landshövding Per-Ola Eriksson, ordförande i Frisk-kommitten, att god hälsa är en viktig tillväxtfaktor; friska norrbottningar är en förutsättning för välfärd och tillväxt i länet. <h3>Deprimerade</h3>I avsiktsförklaringen för Frisksatsningen från 2003 heter det: "Vi vill skapa bilden av Norrbotten som ett attraktivt län för människor och företag att verka och leva i." Göran Rosenberg konstaterade att vi har varit mycket bra på att organisera skola, vård, äldreomsorg med mera i stora kollektiva system i Sverige. Svenskarna har investerat sina förväntningar i dessa välfärdsinstitutioner, i välfärdsstaten kort sagt. När nu de här systemen inte längre "levererar" som förväntat blir människors besvikelse och frustration så mycket större, större än i länder där man varit van att lita till egna krafter. Även inom Sveriges gränser finns det skillnader i fråga om invånarnas subjektiva krav på välbefinnande, resonerar Rosenberg och menar att det inte är någon tillfällighet att norrbottningarna mår så dåligt, vilket kommer till tydligt uttryck i sjukskrivningsstatistiken. Norrbottningarna är kollektivt deprimerade. <h3>Rankigt bygge</h3>- I Gnosjö har förväntningarna på den offentliga sektorn aldrig varit särskilt stora. Men i Norrbotten är tilltron till staten stor och jag tror också att det vore svårt att klara sig här uppe utan staten. När samhället börjar fungera sämre blir resultatet ett större mått av ohälsa i Norrbotten. Göran Rosenberg tecknade en dyster bild av det svenska välfärdssamhällets framtid, dyster för dem som fortfarande tror på välfärdsapparaten av traditionellt märke. - Vi har gjort oss beroende av ett högt skatteuttag och en omfattande solidaritet mellan människor. Men i takt med att systemen sviktar och inte orkar med, så sviktar även solidariteten. Det har uppstått en klyfta i samhället; många känner sig inte delaktiga längre. Nuvarande system är inte livskraftigt, det svenska samhällsbygget har blivit rankigt och instabilt, hävdade Rosenberg. Han presenterade dock ingen lösning på problemen, och det kanske vore för mycket begärt att han skulle sitta inne med en sådan.