Nina Eriksson kan inte förstå varför hon inte kan få komma på behandlingshem då människor med substansberoende får det.
Nina Eriksson har alltid dragits till pokerspel och slottmaskiner och spelade hellre black jack på krogen än umgicks. Men för några år sedan förändrades det som fram till då varit en hobby.
Vid den här tiden mådde Nina psykiskt dåligt och plågades av sömnproblem. Problemen förvärrades successivt och hon fick allt svårare att sova om nätterna. Nånstans här började hon spela på nätkasinon och pengarna försvann fort.
– Jag fick allt svårare att lägga ifrån mig telefonen. Jag tappade kontrollen och till slut var jag manisk, säger Nina.
Hon tog kontakt med akutpsyk och lades in, fick samtalsstöd och började träffa en spelberoendeterapeut. Hon började också gå i gruppterapi för sin borderline. Hjälpen fungerade och Nina höll sig spelfri under 1,5 år.
Men under våren 2021 förvärrades den psykiska ohälsan, sömnproblemen eskalerade och hon började spela igen.
När Nina är inne i ett aktivt spelmissbruk har hon svårt att lägga bort telefonen. (Arkivbild)
– Spelandet blev ett sätt att fly verkligheten. Jag tänkte på spel dygnet runt och bad att få komma till ett behandlingshem men det enda jag fick var att träffa en beroendeterapeut en gång i veckan.
Spelandet accelererade och när det gått ytterligare sex månader hade Nina spelat bort alla sina besparingar. Hon var utblottad och började ta sms-lån.
Vid ett nytt möte med psykiatrin förklarade hon att ekonomin havererat, att hon hade över hundra tusen kronor i skulder och att 45 minuters terapi i veckan inte hjälpte. Hon vädjade om att få komma in på behandlingshem men fick nobben – igen.
Nina Eriksson vädjar om att få komma in på ett behandlingshem för sitt spelberoende.
– De säger bara att KBT-behandlingen måste få ta tid och att jag inte gett den en chans. Jag mådde fruktansvärt dåligt. Jag hade en brutal ångest och började känna att det var bättre om jag försvann. Jag hade och har fortfarande många mörka tankar.
Det Nina vill mest av allt är att få komma in på behandlingshem, något hon bett om vid ett flertal tillfällen i mer än ett och ett halvt års tid.
En gång i veckan träffar hon andra med liknande erfarenheter. En av dem kraschade för några år sedan, då med både alkohol- och spelproblematik. Han togs in på Alfa för sitt alkoholmissbruk. På behandlingshemmet blev han dock hjälpt både med alkohol- och spelberoendet.
Nina har spelat bort alla sina tillgångar och måste be sina föräldrar om pengar för att köpa mat.
– 2018 blev det lag på att spelberoende ska behandlas lika som substansberoende. Beroendesjukdomen är densamma oavsett vad som missbrukas och konsekvenserna och skadan är samma oavsett beroende, säger mannen som är i 55-årsåldern.
Nina beskriver hur hon suttit i flera olika möten med psykiatrin om att få komma in på behandlingshem men att svaret hon får alltid är detsamma – att spelberoende tar tid att behandla och att hon måste ge KBT-behandlingen en chans.
Vänner till Nina har blivit hjälpta i sitt spelberoende på behandlingshem.
– Jag har gett behandlingen en chans men nu har jag inte mer tid. Vi spelberoende måste bli sedda och hörda på samma sätt som andra beroende. Vi måste få komma på behandlingshem precis som en alkoholist eller en drogberoende om vi själva känner att det skulle hjälpa. Vi behöver stoppa spelberoendet innan det driver oss till självmord, säger Nina som nu varit aktivt spelberoende i två år.
En annan som går på samma träffar som Nina har också varit på behandlingshem men blev skickad dit av en annan kommun. Också han vittnar om att behandlingshem enligt 12-stegsprogrammet fungerar.
– Behandlingen fungerar eftersom man får hjälp med själva beroendeproblematiken. Som beroendemänniska söker man kickarna och de är samma oavsett vad man är beroende av.
Nina och de två vännerna ingår i en stödgrupp för spelberoende. De träffas varje tisdag klockan 18 i Strömnäskyrkan och uppmanar andra som vill att komma dit. De önskar att spelberoende ska tas på samma allvar som alkohol- och drogberoende, något de inte tycker är fallet.
Nina Eriksson har försökt att få komma in på behandlingshem under ett och ett halvt års tid men får inte plats då behandlingshem inte anses hjälpa mot spelberoende.
– Vi vill att Regionen inser att riktiga familjer krossas av detta, barn tappar sina föräldrar och föräldrar tappar sina barn till det här missbruket.
Samtliga ifrågasätter att behandlingshem och 12-stegsprogram inte skulle hjälpa mot spelberoende.
– Om psykiatrin hävdar att orsaken till att de inte skickar oss till Alfa är för att det inte finns forskning för att 12-stegsprogrammet fungerar så kanske det är dags att börja forska på det. Spelberoende kan inte lämnas obehandlat i flera år bara för att det inte är en fysisk substans man missbrukar. Spelberoende har högre antal självmord än alla andra missbruk.