"Jag har alltid vetat att jag är annorlunda och konstig. Det har varit en trygghet att jag skulle få en utredning och få veta varför jag är som jag är" säger Nikita Rønning Ledström.
PT har flera gånger rapporterat om de långa köerna för psykiatriska utredningar. Åratal av väntan är vanligt för de patienter som väntar på diagnosticering. Nikita Rønning Ledström sökte hjälp för sin psykiska ohälsa redan 2017, men när hon bad om en psykiatrisk utredning tog det stopp. I ett meddelande som PT tagit del av skriver Cederklinikens läkare att utredningar för adhd och asberger, numera en del av autismdiagnosen, "i princip inte längre görs i Norrbotten." Istället hänvisas hon till privat vård i Stockholm, till egen kostnad.
– Läkaren skriver att de inte längre gör utredningar ens på dem med värre problem än jag har. Men det är ju den vård jag behöver! Hade jag brutit foten hade jag fått hjälp, men bryter man själen finns ingen hjälp att få, säger hon.
Sedan barnsben har Nikita Rønning Ledström känt att hon aldrig passat in. Episoder av depressioner och krascher har varvats med högfunktionella perioder med bra betyg i skolan och stark prestation på jobbet. Men 2019 tog det stopp. Efter avslutade studier fick hon ett kontorsjobb med fasta arbetstider. Hon älskade jobbet, men psyket sa ifrån.
– Jag var kroniskt trött, hade ångest hela tiden. Jag försökte verkligen göra allt som man ska göra, men det gick inte. Till slut ringde jag under en lunch och bad att få prata med någon. Jag mådde verkligen fruktansvärt dåligt.
Hon sjukskrevs på heltid, men roten till problemet förblev obehandlad. Istället för psykologhjälp och utredning erbjöds hon informationsträffar, gruppmöten, kostråd och kbt-terapi. Hon upplevde inte att det räckte.
– Jag har velat få prata med någon under flera år. Att få diskutera jobbiga saker från när jag växte upp. De hänvisade till informationsträffar och kostråd. Det är inte det jag behöver. Till slut fick jag träffa en kurator, och det var första gången jag fick prata med någon om mitt liv och min barndom. Jag hade bara hållit det inom mig.
Trots att hon själv fungerar relativt väl i sin vardag tycker Nikita Rønning Ledström att det är varje människas rätt att få veta vad man lider av. "Jag har aldrig tagits på allvar. Det är ett öppet sår och ett trauma som måste få ett slut."
Efter påbörjad medicinering med serotoninhöjande läkemedel mår hon bättre, men orsaken till problemen fortsätter att gnaga på henne.
– Jag har alltid vetat att jag är annorlunda och konstig. Det har varit en trygghet att jag skulle få en utredning och få veta varför jag är som jag är. Alla förtjänar att få veta.
– Jag har haft ångest sedan jag var sju år, men jag har aldrig tagits på allvar. Det är ett öppet sår och ett trauma som måste få ett slut.
Hon poängterar vidare att en utredning är nödvändig för att kunna få hjälp av institutioner såsom Försäkringskassan.
– Det finns en byråkratisk aspekt i det här. Det är ingen som bryr sig om hur jag är och hur jag mår. Som människa förväntas man fungera. Försäkringskassan och andra samhälleliga instanser accepterar inte att jag är annorlunda. De kräver ju papper och bevis på att man har vissa problem.
Nu riktar Nikita Rønning Ledström kritik mot vården, som hon upplever brister i sitt uppdrag.
– Mina läkare är bra, de gör så gott de kan, men jag tycker det är helt sjukt att man inte kan få hjälp. Det finns så många andra som har det svårare än jag har det. De får ingen hjälp.
– Det är så tydligt att det går illa för många som inte får stöd. Fysisk vård är lättare att få, men psykisk vård anses inte vara lika viktig. Att vi har självmord och psykisk ohälsa, det prioriteras inte. Det är respektlöst.