Videon är inte längre tillgänglig
1995 gick Sverige med i EU med ett stort inslag av eurofori. Inte minst norrländska politiker bokade gärna flyg till Bryssel för att beskåda vad det var Sverige egentligen gick med i. Och vilken nytta Norrland skulle få av ett EU-medlemskap.
21 år senare är unionen präglad av kris och frustration. I går behandlades ämnet vid en paneldiskussion vid arrangemanget Europaforum Norra Sverige vid Pite havsbad.
Det startade redan i torsdags med teman som omvärlds- och framtidspaning, järnvägsfrågor, regionala utmaningar och EU:s stöd till regionerna.
Fredag genomfördes en paneldiskussion med Jens Nilsson, (S), tidigare kommunalråd i Östersund, nu EU-parlamentariker, Peter Eriksson, EU-parlamentariker för MP
och Anna Ibrisagic, moderat EU-parlamentariker.
Jens Nilsson beskrev EU som en gemenskap i kris där det finns chans att Schengenavtalet faller som ett korthus om en månad.
– Frustrationen är stor i Bryssel. En del säger att vi har byggt ett alldeles för svagt EU när en del länder kan strunta i besluten, sade Nilsson.
Han och de övriga i panelen är överens om att det största hotet just nu är den växande nationalismen och den göds av ständigt ökande klyftor.
– Nationalismen växer därför att folk känner sig bestulna på makt och inflytande, sade Anna Ibrisagic.
Peter Eriksson pekade på vikten av att de som tar emot avlöningarna i Bryssel har sitt ursprung i lokalpolitiken.
– Det är viktigt att ha ett lokalt perspektiv på EU-nivå, sade han.
Inför medlemskapet 1995 var han starkt motståndare till EU. I dag är han klart för unionn som exempelvis Storbritannien kan vara på väg att lämna, det som kallas Brexit..
– Jag ville inte att vi skulle var med. Men sedan har det hänt saker, som att vi behöver samarbeta kring klimatfrågan, sade Eriksson.
Han pekade också på att krigen, oron runt om i världen med Ryssland som största hot kräver mer utrikespolitiskt samarbete inom unionen.
– Jag står upp för EU, men skulle det nu rivas ned måste vi bygga något nytt, sade miljöpartisten.
Jens Nilsson sade att det nuvarande ledarskapet (kommissionen och rådet) har visat svagt ledarskap och de toppmöten politikerna deltar i nu och då räcker inte till för att hantera krisen.
Vid mötet sades också att den svenska regeringarna oavsett partier har varit och är alltför passiva vad gäller påverka EU- besluten.