Nästan hundra år från nu

n Klockan är två just i detta ögonblick när de två unga kvinnorna broderar hålsöm på den stora vita duken. Kvinnorna är klädda i någon sorts uniformer med vita stärkta förkläden och högknäppta blusar. Håret är prydligt ihopsatt med hårnålar till knut i nacken.

De blankputsade högknäppta svarta skorna skymtar fram under de långa kjolarna. De kanske arbetar som barnjungfrur i någon välbärgad borgarfamilj i Staden.
På spegelbyrån står två fotografier, det ena med en barnfamilj på och det andra med en mansperson. Där finns också en handspegel och ett nipperskrin på den lilla vita duken. Den stora byrån har sex lådor som går att låsa. Det är på byrån klockan står och bredvid den finns en prydnadsfigurin och ett fotografi i en vacker utsirad metallram. Till vänster om byrån grönskar den stora ormbunken och en annan grön växt står på andra sidan. Långa hemvävda trasmattor gör rummet ombonat.
Det stora fönstret finns i bakgrunden. Rullgardinen har dragits ner, man vill inte få för mycket motljus vid fotograferingen. Långa, tunga gardiner skymtar fram på sidorna.

Vad samtalar de om de unga kvinnorna när de arbetar så tätt tillsammans? Avslöjar de sina innersta hemligheter för varandra, tankar om framtiden och om livet?

Den unga kvinnan som sitter i korgstolen, kan det vara min farfars lillasyster Sofia? Eva Sofia Nilsson född 1882-05-14 i Tallberg, Långträsk och död i Västervik 1969-02-13. Kan bilden vara från den tid som Sofia arbetade som barnjunfru hos familjen Hellgren i Piteå?
Ett vackert foto som andas lugn och harmoni. Då var det inget krav på att ständigt vara nåbar, ingen mobiltelefon och inga sms som skulle besvaras. Då var det heller ingen radio som skvalade hela dagarna. Då levde man i nuet...