Johansson är alltså den mekaniker som intet ont anande tog Smurfit Kappa-blekeriets hiss upp till plan 118 för att hämta en verktygsvagn – och möttes av en våg av kokande lut och massa när hissdörrarna gick upp.
– Känslan när massan vällde in i hissen går inte att beskriva, säger han och berättar att han kastade sig bakåt i hissen och lyckades nå knapparna – och hissdörrarna gick mirakulöst igen, trots att de egentligen inte borde ha gjort det. Då något, i det här fallet den 90-gradiga massan, är mellan dörrarna ska de vända och gå upp igen, men gjorde inte det. Det blev Pär Johanssons räddning.
Kunde ha dött
Dörrarna gick igen och hissen åkte ner igen med ett regn av kokande lut smattrande mot hisstaket.
Lutregnet gjorde att hissen fylldes av lutdimma och Pär Johansson andades in lutånga, men klarade sig i övrigt utan synliga skador. Han borde förmodligen ha genomgått en läkarundersökning för säkerhets skull, inte minst av lungorna, men var så chockad att han helt enkelt fortsatte att jobba efter olyckan.
– Och på sätt och vis är det kanske lika bra att jag bara jobbat på, så att tankarna skingrats lite, funderar han, fortfarande märkbart tagen av händelsen.
– Du vet, jag kunde ju ha dött i den där hissen ...
Riskanalys
Att en modern högteknologisk fabrik har få människor på golvet, gör inte bara att överkörningar kan ske utan också att det hade varit svårt att få hjälp.
– Ingen hade ju sett det, och om jag lyckats larma hade de inte nått fram, de hade inte kunnat vada i den heta massan utan fått spola sig fram till mig och då...
Han avslutar inte meningen, men man förstår att han menar att det då hade varit försent, alldeles för sent.
Pär Johansson är väl medveten om riskerna med arbetet och berättar att företaget också inpräntar säkerhetstänkande i sina anställda, inför varje nytt arbetsmoment görs till exempel en riskanalys. Av förklarliga skäl dock inte för att åka hiss.
– Och där är jag litet besviken för att man bara tagit hissen i bruk igen, visserligen med nya ljud- och ljuslarm, men det känns inte bra att den ska användas igen. Man borde se över alla hissarna, säger han och berättar att han själv har lämnat in förslag för att öka säkerheten rent mekaniskt, så att det inte ska handla om den mänskliga faktorn och en liknande olycka helt enkelt inte ska kunna inträffa.
– Jag har föreslagit en ledningsförmågemätare vid golvet, en kontakt som gör att hissen aldrig stannar på det våningsplanet om massa väller ut och det blir en sluten strömkrets, säger han, som tidigare prisats för andra säkerhetsförslag han lagt fram.
Nu jobbar han som vanligt, fast tankarna mal i huvudet på honom, vill varna andra och väntar på vad arbetsmiljöverket ska komma fram till.