När Sara Lidman skrev till Klara i Bergnäsudden

Den Sara Lidman som författat brevet var farmor till den kända författarinnan Sara Lidman, vilken för övrigt var ett år när brevet skrevs.
Anteckningarna i brevet är förda med blyerts och berättar om vardagliga händelser i Missenträsk. Julen stundade och Lidman ville för Klara Lestander, då 22 år och som varit en uppskattad piga i hemmet, berätta vad som tilldragit sig under senare tid. Ett brev som samtidigt var fyllt av fromhet.
Klara Lestander var vid den tiden bosatt i Bergnäsudden, hade tjänstgjort i Missenträsk innan hon småningom hamnade i Piteå och en anställning hos skogsförvaltare Axel Clausen i Storfors.
Klara Lestander blev för övrigt, tillsammans med Hilma Holmström från Trundön, fäbodpigor på Långöra i Piteå skärgård.
- Jag minns Klara som en ljuspunkt i tillvaron. Hon var mycket omtyckt, berättar Lisbeth Danielsson, 92 år i december, bosatt i Vilhelmina och syster till författarinnan Sara Lidman.
Lisbeth är äldsta barnet till Andreas och Jenny Lidman i Missenträsk, och den enda i syskonskaran som i dag är i livet. Hon är barnbarn till brevskrivaren Sara Lidman. Modern Jenny var född Lundman och hade sina rötter i Antnäs.
Tungsamt jobb
Klara Laestander kom som ung till Lidmans i Missenträsk med allt vad det innebar, framför allt i ladugården. Ett tungsamt jobb. Detta i en tid då det ansågs att arbetsglädjen skulle vara nöje nog.
- Min bror Folke älskade Klara. För honom var Klara Lestander något mycket stort. Och hon orkade mycket. Fanns med i det tunga jordbruksarbetet erinrar sig Lisbeth Danielsson smått överraskad över att ett brev från hennes farmor finns bevarat.
Klara Laestander tid som "hjälpreda" hos Lidmans varade ett par år. I hushållet fanns Erik Nilsson Lidman, som var lanthandlare, ansvarig för skjutshållningen och hemmansägare, samt hustrun Sara Lena, född Larsdotter, och barnen.
Lisbeth Danielsson minns sin farmor som en framåt kvinna, duktig på att skriva, och mycket utåtriktad.
Hon talar också med stor ömhet om Klara Laestander.
- Hon betydde mycket för oss barnbarn
Familjen var först bosatt en tid i Åliden innan Missenträsk blev bostadsort.
- Farfar dog tidigt medan farmor levde betydligt längre, noterar Lisbeth Danielsson.
Inte beträda dansnöjen
Sara Lidman fick i brevet till Klara Laestander tid att fundera över problemen hemmavid och litet ut över världen. Det var inte så många glädjeämnen hon hade att framföra i brevet, vilket till stor del var fyllt av Jesustro. Brevet är daterat den 12 december 1924.
"Snälla oförglömda Klara, jag kom hem från Ånäset Mikal lördag. Dagar har nu gått sedan. Med Selma är det mycket klent hon ligger och tidtals har hon svåra plågor. 14 dar senare kom Nils hem och stanna här i 2 dagar. Anna å Albin var och hemma den söndag. Och den helgen hade vi skördefest. Och du förstår vi hade mycket roligt. En präst från Statisjon talte över litet om den rike inglingen som ej ville lämna allt och följa Jesus utan gick bedrövad bort liksom så många andra göra. Snälla Klara gör ej du på samma sätt. Tunga äro stegen borta från Gud. Han säger sjelv mit ok är juvligt och min börda är lätt. Frid med Gud i livet och sist i döden är vad vi alla kan få hos Jesus alena.
Sara Lidman berättar vidare om ett besök de haft av en resepredikant.
- Han tala så vacker till de unga jungfruna att ej beträda dansnöjen. Han reste och hörde så många bekenelser huru de derigenom blivit dragna till timmligt och evigt förderv.
Vidare i brevet berättar hon om hur familjen mår och vilka som varit på besök, en person som fött en dotter och som därtill ännu inte var gift. Det finns en notering om en person som skall resa till Ånäset och om två namngivna personer som farit iväg från byn för att avtjäna ett straff.
Brevet avrundar Sara Lidman med en speciell hälsning från alla i familjen och speciellt då lille Folke.
- Wenligen i hast så får jag säga ett tack för sammanvaro, avrundar Sara Lidman som avsked.
Inga bekvämligheter
För Klara Laestander inskränkte sig den tidens bekvämligheter till en vedspis, elektriskt ljus var inte att tänka på, fotogenlamporna fodrade sin skötsel, varmvatten var en dröm. En tillvaro hon även fick uppleva sommartid på Långöra.
Åren i Storfors och på Långöra var en prövande tid. Inte minst genom att hon då även sommartid fick föra noggranna räkenskaper på alla leveranser, vilka lämnade ön i form av mejerivaror. Umgängeslivet på Långöra bestod av 11 år äldre pigan och arbetskamraten Hilma Holmström, vilken hon även delade lägenhet med.
Laestander fick även vara med om en stor omställning, då hon under sina senare yrkesverksamma år arbetade inom hotellbranschen i Piteå, i Centralhotellet, och vid lasarettet i Piteå.
Klara Laestander, född 1902, gick ur tiden i augusti 1985. Då var hennes brevkamrat Sara Lidman i Missenträsk, som med moderligt intresse tog emot Laestander och sedan följde henne ett antal år, sedan länge ur tiden.

När Sara Lidman skrev till Klara i Bergnäsudden

- Karlarna har fått arbete i järnvägen en månads tid, eljest är det inga förtjenster.Så skriver Sara Lidman i Missenträsk till Klara Lestander i Bergnäsudden, Arjeplog, i december 1924. Ett brev som bevarats undan förstörelse, tack vare en historieintresserad person.