När sälen var kustbornas värsta fiende om fisken

Det var Lantbruksstyrelsen som i en skrivelse till länets hushållningssällskap framfört synpunkter, i syfte att främja fisket. Där låg som en möjlig utväg att utrota sälstammen.
Premier för dödande
Några år senare, år 1903, var sälens utrotande åter på tapeten. Detta i anledning av att fabrikör Erik Bergström, Piteå, hos hushållningssällskapet hemställt om ytterligare medel för att döda säl. Förvaltningsutskottet beslutade att utanordna 300 kronor till fabrikör Bergström och även 300 kronor till fabrikör C A Baudin i Luleå att användas som premier för dödandet av sälar. Sedan historisk tid har oförfärade män krupit omkring på drivisflaken i Bottenviken. Till en början utrustade med spjut och sedan med bössa för att komma åt gråsälar och vikare. Säljakten var länge också en lönade affär. Många var de fiskare efter kustbandet som, vid sidan om fisket, ägnade vintern åt att jaga säl. Sälen gav bland annat kött till mat, skinn till kläder och tran till lyse.
Från finsk sida kom i gamla tider många fiskare på långresor över isen till Sverige och låg länge efter kustbandet bland annat i Piteå skärgård, eller så länge det fanns is.
Storslakt
I tidningarna ägnades sälfisket uppmärksamhet och det rapporterades flera gånger om de finska säljägarnas resor bland isflaken.
Norrbottens-Posten rapporterar 1847 om 13 "sälfinnar" från Malax som förlorade båtar och fångst utanför Medelpadskusten. Fångsten bestod av 250 sälar.
1851 berättas om Närpes säljägare i Österbotten som kommit hem med 436 sälar, i huvudsak skjutna vid Bjurön, som gett 604 pund tran (en lispund är 20 skålpund sin är 8,5 kilo) Skinnen hade gett jägarna 1 200 silverrubel för två månaders jakt.
1860 finns en notis om en stor säljakt vid Gräsön, utanför Öregrund, där 200 sälar slogs ihjäl.
En god tillgång på säl fanns 1876 på den fasta is som låg från Kvarken och ner mot Sydostbrotten rapporterade Norrbottens-Postens till sina läsare. 1882 berättas om en storslakt på säl utanför Vasa. Befolkningen dödade så många djur att de inte hann tas iland från isen utan drev till sjöss.
Invånarna i området uppgav att de aldrig varit med att se något liknande tidigare.
Sälunge på land
I mars 1887 rapporteras om sälfångst med slagsax vid Junkön. Då fångades i en båt en säl som lämnade närmare 43 kilo späck, en för årstiden ovanlig fångst. Sälen, en hona med unge, togs med sax.
Med sälsax hade dessutom under vintern fångats 16 sälar av en Junköbo medan 14 hade tagits av en annan.
Mycket säl rapporterades befinna sig på drivisen i norra Bottenhavet våren 1891. Ett säljägarlag från Vasatrakten hade kommit in till Sjöviken utanför Härnösand. De hade 150 sälar ombord.
Året därpå berättas om sälskyttar från Vasa som drivit omkring med isen i Bottenhavet och sedan kommit i land med en fångst av 200 sälar. Besättningen på ångaren Polhem, vilken satt fast i packisen, hade slagit ihjäl 50 sälar. Traktens befolkning hade sedan begett sig ut på isen för att jaga.
B.Gustafsson, Fällfors, som den 4 april 1894 var på väg hem från Byske till Bjurselet, mötte hemma i byn, ungefär en kilometer från Byske älv, ett djur som han aldrig tidigare sett. Han uppgav att djuret visade tänderna och gav konstiga ljud ifrån sig. Han hämtade en påk och slog ihjäl djuret som visade sig vara en medelstor säl. Vid stenåldersboplatsen i Bjurselet har i sena tider hittats bland annat ben och tänder av säl.
De sista dagarna i november 1897 observerades hundratals sälar i västra Kvarken.
Svåra tider
Johan Lindroth, Pitholm, sköt på våren 1903 invid Täckmyren, flera kilometer upp på land, en sälunge. Den var utmärglad efter en lång promenad på det torra. Det var också ett år som väntades bli ett gott fångstår för säl. I Kvarken hade en mängd sälar iakttagits och utanför Bredskär hade ett 50-tal skjutits eller slagits ihjäl.
Den 23 mars det året gav sig tre båtlag sälfiskare om tillsammans 12 man ut från Mörön, medförande proviant som skulle räcka till midsommar. Det här året var också ett år då antalet säljägare var större än förut då det var svåra tider och många var hänvisade att söka sin bärgning som säljägare.
Fångsten rapporterades också arta sig bra. I april meddelades att vid Bredskär i Västerbotten hade på några dagar 80 gråsälar dödats.
Från Östra Kvarken, norr om Fjäderägg, rapporterades i slutet av april ett 70-tal sälar ha dödats.
1904, i februari, rapporterar tidningen Norrbottens-Posten, om säljakten för år 1902. Då hade i Norrbotten dödats 719 sälar.
Sammanlagt i riket dödades
4 087 sälar för vilka 12 864 kronor betalats ut i premier. 1906 fångades och utdelades premier för 1 099 sälar i länet. I Piteå var fångsten 397 sälar.
- Kampen mot sälen tycks alltså kunna upptagas med en framgång som bleve än större om denna fiskdödaren efterhölls även på finskt håll, noterar Norrbottens-Posten.
Det året betalades tre kronor per dödad säl
1907 dödades 814 sälar i Norrbotten varav 252 i Piteå. 1910 rapporteras att ett lag säljägare från Holmön under några dagars uppehåll på Gadden skjutit och flått inte mindre än 54 sälar. 1911 dödades
1 184 sälar i Norrbotten varav 334 i Piteå.