När Öjebyn blev krigsskådeplats

KRAVALLER. Kyrkstaden i Öjebyn är i dag en idyll och folkmyllret i samband med de kyrkliga storhelgerna är ett minne blott. Annat var det under pingsthelgen för 75 år sedan, när kyrkbyn blev en "krigsskådeplats".

Piteå2007-05-19 00:00
En viktig händelse i Öjebyn har genom åren varit kyrkhelgerna. Då församlingsbor samlats för att träffa vänner och bekanta från andra byar än de egna. Kyrkhelgerna delades med tiden in i gammeldoms- och ungdomshelger. De största ungdomshelgerna var Mikaeli och pingst.

Kyrkstugor fylldes då av ungdomar. Många pojkar hade smakat eldvatten i större utsträckning än vanligt och vid stugornas fönster frågade bland annat älskogskranka ynglingar på något vingliga ben om de fick komma in till stugornas flickor.

Väckte stark irritation

Pingsthelgen år 1932 skulle inte ha skiljt sig nämnvärt från tidigare helger om inte en då rätt oerfaren tillförordnad landsfiskal, Bernhard Rutfors, från Gammelstad satte sig för att inskränka på en del av de friheter ungdomarna ansåg sig ha rätt till sedan generationer tillbaka.

Ungdomar som knackade på fönstren hos sina själs älskade tillrättavisades av ordningsmakten, på Rutfors order. Han såg vidare till att grupper av ungdomar fick skingra sig. I flera fall antecknades pojkarnas namn och i de fall där en högre grad av berusning förekom anhölls personer på ett sätt som enligt Öjebyborna aldrig tidigare förekommit.

Därtill bidrog också att ordningsmakten stoppat en dans som ordnades i biografen. Lokalägaren hade nämligen inte fått tillstånd av kommunalnämnden för dansen, något som de dansande inte kände till. Vid ett första besök i lokalen ingrep inte polisen men längre fram på kvällen blev det ett nytt besök. Då avbröts dansen. Något som väckte stark irritation bland de församlade, vilka betalat in sig Ungdomarna skickades ut till redan till trängsel fyllda gator i kyrkstaden. Då tyckte sig ungdomarna ha fått nog.

Irritationen mot landsfiskalen tilltog när denne började anteckna högljudda ungdomar, som i sin tur såg till att göra det till ett allmänt folknöje att skrika på landsfiskalen.

Låste in sig

Bernhard Rutfors agerade nitiskt och saknade vad man i dag kallar för fingertoppskänsla. I efterhand kan nog sägas att Rutfors inte uppträdde tillräckligt psykologiskt. Han hade en stor del i det uppkomna bråket, även om de inblandade i och för sig brutit mot lagens bokstav.

En alltmer uppretad folkmassa trängde sig på mot ordningsmakten som drog sig tillbaka till sockenstugan. Ungdomarna ville ha hem den tjänstledige landsfiskalen Ragnar Gardt och Rutfors uppmanades resa hem

Fjärdingsmännen, däribland John Bäckström, talade reson med ungdomarna och lyckades tillfällig lugna ner dem, men så fort Rutfors visade sig började oväsendet på nytt.

Vid midnattstid hade demonstrationerna mot landsfiskal Rutfors nått toppunkten och denne gav sig då in i häradshäktet, där han låste in sig medan folkmassan skrek på honom att komma ut och fara hem.

Då landsfiskalen stannade i fängelselokalerna lyftes dörrarna till den så kallade borggården bort och ungdomarna rusade in på borggården där dörren till finkan utsattes för åverkan. Rutfors kände sig då hotad av den ilskna folkhopen och sköt två varningsskott i luften, innan han barrikaderade sig inne i en av häktets celler

Lugnade folkhopen

Hade inte fjärdingsmannen John Bäckström, Öjebyn, funnits där inne hade sannolikt Rutfors fått det hett om öronen. Bäckström lyckades på nytt lugna folkhopen samtidigt som landsfiskal Ragnar Gardt kom till platsen för att därefter bege sig till Piteå för att rekvirera polisförstärkning och därefter återvända till "krigsskådeplatsen". Gardt landsfiskalen läste upprorslagen och manade till lugn och besinning. Därpå kunde Rutfors träda ut ur finkan. Gardt hade då tagit befälet över ordningsmakten. Då förstärkningen,10 poliser, anlände från Luleå under stadsfiskal Ebbe Hallbergs ledning var lugnet redan återställt. Hallberg var för övrigt senare inblandad i attentatet mot tidningen Norrskensflamman i Luleå.

Elva personer anhölls och sattes i häradshäktet och finkan i Piteå. Åtta åtalades sedan för delaktighet i upploppet. Ingen av de åtalade hade tidigare varit i klammeri med rättvisan.

Följande ansågs skyldiga och dömdes:

Vägarbetare Artur Lundström, Öjebyn, 4 månaders straffarbete, villkorlig dom.

Arbetare Simon Lindström, Öjebyn, 3 månaders straffarbete, villkorlig dom.

Arbetare Axel Simon Pettersson, Stockbäcken, 4 månaders straffarbete, villkorlig dom.

Garvaren Rudolf Bergström, Öjebyn, 3 månaders straffarbete, villkorlig dom.

Arbetaren Ingvar Nilsson, Öjebyn, 2 månaders straffarbete, villkorlig dom.

Bondsonen Helge Vikström, Södra Sunderbyn, 3 månaders straffarbete, villkorlig dom.

Drängen Harry Lybeck, Södra Sunderbyn, 30 dagsböter a 1 kronor

Erik Viklund, Munksund, 30 dagsböter a 5 kronor.

Bernhard Rutfors återkom senare till Piteå, i befattningen som kronofogde. Han blev kvar i tjänsten fram till sin pensionering, och avled 1987. Rutfors är gravsatt i Nederluleå.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om