Till prästen kom oftast breven med förfrågningar om det fanns någon som hört talas om familjebanden med personer som det berättades om i breven med efterlysningar..
Huruvida Edström nådde ända fram med brevet han denna gång fick från Kanada är obekant. Kanske blev pusslet aldrig riktigt färdigt.
Efterlyste anhöriga
Om svenskars öden, framförallt i andra länder, var något allmänheten ofta i äldre tider fick vetskap om genom tidningarna.Oftast kom det underrättelser när det hände dem något, inte minst när någon dig och det saknades arvingar. Då kom oftast en förfrågan till tidningen från utrikesdepartementet, eller från någon svensk beskickning, med begäran om att få en efterlysning publicerad. Senare blev det även vanligt att annonsera efter anhöriga i den händelse det fanns arv, och inga nära anhöriga fanns i det land till vilket de utvandrat.
I ett brev från hösten 1913 och som sedan följdes av ytterligare ett brev på våren 1914 får vi uppleva litet av Ed. ( förmodligen Edvard) Nilssons liv och hans värld där Piteåborna, med hjälp av spår och upplysningar, kunde forma en historia.
Kyrkoherde Alfred Edström hade, trots undersökning under hösten, inte kunnat hitta tillräckligt med information för att bistå med hjälp. Ingen släkting hörde då av sig. Nu försökte han, med det nya brevet från 1914 i sin hand, göra en ny vädjan och hoppades att genom tidningen få läsekretsen att hitta släktingar.
Förmögenhet väntade
Brevet från 1914 hade en avsändare, Otto H, Allesen, ägare av en maskinfirma i Melfort i provinsen Saskatchewan, Kanada, och som var personlig vän med Ed. Nilsson. Han hade utifrån den information han fått av sin avlidne vän skickat brevet till prästen i Piteå för att tala om att Nilsson omkommit under arbete sommaren 1913 och efterlämnat en inte obetydlig förmögenhet vilket enligt honom skulle tillfalla hans fattiga släktingar - om de kunde anträffas.Nilsson hade för Allesen berättat att han var född i Piteåtrakten, av svensk-finska föräldrar.
Vid sin död var Nilsson 37 år gammal och hade för sin vän uppgett sig ha två systrar, av vilka en var gift, samt en gammal mor som var i livet. Modern - som han tydligen underhöll på senare år - skulle vara bosatt på cirka en och en halv mils avstånd från Piteå stad.
Enligt vad som framgick i brevet till kyrkoherde Edström skulle Ed. Nilssons far ha dött rätt ung. Modern hade gift om sig med en man med efternamnet Lindgren.
Vid tidpunkten för Kanadabrevet hade även den mannen avlidit. Ed. Nilsson hade i en kappsäck en lapp med följande anteckning "Sofi s.k.w" som man antog skulle vara hans syster
Ed. Nilsson lämnade som ung hemmet och gick till sjöss. Han lär ha uppgett sig också haft en äldre broder, vilken han sade sig inte ha träffar på många år.
Vid sin död hade Nilsson vistats i Kanada i åtta års tid och bostadsorten vid dödstillfället var Croched River i provinsen Saskatchewan.
Död i Rhodesia
Vid ungefär samma tidpunkt år 1914 fanns för övrigt ett annat meddelande i tidningen. Det var från svenska generalkonsulatet i Kapstaden i Sydafrika. Därifrån meddelades att att Nils August Wikström, född den 12 september 1861 i Piteå landsförsamling, avlidit i dåvarande Rhodesia (nuvarande Zambia). Det meddelades att Wikström efterlämnat 1 814 kronor. Han var son till Nils Petter Persson-Wikström och Maglena Eriksdotter i Kopparnäs.Genom efterlysningen framkom att det fanns en släkting i Kopparnäs, Norrfjärden, Per Wikström, troligen en broder vilken blev ombud för den avlidnes släktingar.
Bläddrar man i gamla tidningslägg finner man att i februari 1902 dog Lars Petter Lundberg, bördig från Holmträsk, Altersbruk. Han omkom vid ett snöskred i Telluride, Colorado. Enligt uppgift skulle Lundberg, i ett tidigare brev, ha berättat för sina släktingar att han var ägare av ett hus med två tomter och även genom ett skadestånd erhållit 1 000 dollar som släktingar i Öjebyn ville få ut med hjälp av landshövdingen och utrikesdepartementet. Året därpå fick den avlidnes syskon ta emot 713 kronor och 31 öre.
Släktingar till August Hägglund i Lillpite och bosatt i Bellingham, Washington, Ontario, som avled 1913 fick genom utrikesdepartementet år 1914 motta 1 260,87 kronor. De närmaste släktingarna var modern Sara och brodern David Hägglund.
Till Norrbotten utbetalades år exempelvis år 1903 2 018 kronor och 97 öre efter Saul Nilsson från Karolms, Wyoming, att fördelas bland efterlysta syskon. Ett belopp uppgående till 4 612,24 fördelades 1909 i Norrbotten bland släktingar efter Olof Strand, som var bosatt i Idaho.