När katten Luddwig mötte Anda
Foto:
Råkade trampa i färgen och lägga mig på plåten där penslarna förvarades. Jag ändrade färg. Blev ganska snygg enligt eget förmenande.
Gick sedan in för att äta lunch. Korkmattan blev snygg den också. Den bruna melerade tråkiga, utbyttes mot fina röda fotspår. Kände mig stolt. Med få medel hade jag förändrat färgsättningen i köket.
Då skulle ni ha hört husse. Han hoppade, väsnades värre än vanligt och höjde dessutom rösten.
"Misse för in i fan, skit i korkmattan men du kan ju bli sjuk av färgen när du nu förmodligen kommer att slicka av den"!
Vattenbaserad akrylat kan ingen ta skada av. Tog det lugnt och gick ut i potatislandet. Sanden fastnade i färgen och neutraliserade det mesta. Kom in igen ganska välputsad. Sandbläserad rödfärg på brun korkmatta, det blev snyggt!
Annars har vi det bra. Firade midsommar i skärgården och träffade Anda. Hon hade byggt bo väldigt nära min stråkstig.
Andra dygnet skrämde jag iväg henne av oaktsamhet. Hon tvärflög i väg och glömde att maskera sina ägg. Hann räkna till fem stycken innan husfrun på ön kom rusande och höll på att skrämma halvt ihjäl mig.
Då inträffade det tråkiga. På självaste midsommarafton blev jag hemskjutsad, lämnad i min ensamhet och helt förfördelad. Är inte säker på att jag någonsin kommer att förlåta min store, tjocke husse för detta övertramp.
Visserligen dök han upp väldigt tidigt på midsommardagen för att kolla att jag levde. Kände inte att den insatsen på något sätt förmildrade hans ställningstagande dagen före. Inte ville jag Anda något ont. Ville bara bli kompis med henne. Varför skulle jag straffas för att hon inte hade kunskap om att jag bara ville goa med henne?
Människor är knepiga. Alla förstår inte hur vi snälla djuriska varelser tänker.
De tar saken i egna händer helt utan att begripa. "Döm aldrig i vredesmod! Vreden går över men domen står kvar!"
Så jobbar vi med nyheter