I mitten av november blev Patric Tandlund, 53 år, sjuk i covid-19. I slutet av månaden var han så pass dålig att han blev inlagd på Iva. Patric ringde själv hem och berättade att han skulle bli nedsövd och lagd i respirator.
– Det var fruktansvärt. Vi visste ju båda två vad det fanns för möjlig utgång, säger Maria.
Själv gick hon hemma och väntade på uppdateringar som kom en gång per dygn. Att inte få hälsa på honom tärde.
– Det kändes som om jag hade övergett honom och lät honom kämpa själv.
Totalt låg Patric i respirator tio dygn.
– Det är det värsta jag har varit med om. Ovissheten har varit så enormt tärande. På nätterna har jag legat vaken och väntat på att få ett dåligt besked.
Så småningom visade en lungröntgen att Patrics lungor börjat läka.
– När jag fick veta att de skulle prova att ta honom ur respiratorn blev jag såklart glad, men jag visste också att det var skört och han hade fått en liten infektion så jag var orolig för hur det skulle gå.
Tisdagen den 8 december ringde läkaren och berättade att allt gått bra.
– Det var som att en sten föll från hjärtat. Det tog ett dygn till innan jag fick prata med honom. När jag hörde hans röst så sprutade tårarna. Han orkade inte prata så länge och var lite förvirrad men det var så otroligt skönt att få prata med varandra.
Patric har nu fått komma till en vårdavdelning.
– Nu är det upp till honom att göra rehabjobbet. Det är en lång väg tillbaka och inget som kommer att gå i en handvändning, men han kämpar hårt och har varit uppe på benen i alla fall, säger Maria.
När Patric låg i respirator frågade hans tonårsson om han skulle få träffa sin pappa igen och om de skulle få fira jul ihop.
Nu kan drömmen om en jul tillsammans bli verklighet.
– Patric har som mål att komma hem till jul och gör sitt träningsprogram flera gånger om dagen, men han har fortfarande syrgas dygnet runt och ingen vet hur länge det här kommer att ta.
Maria har fått besöka honom en gång.
– Jag hade full skyddsmundering och vi hade ingen närkontakt, men det var ändå underbart att få träffa honom.
Familjen håller nu kontakt via Facetime och Patrick tycker att det var bra att Maria berättat om hans situation i tidningen.
– Han vill också att folk ska förstå allvaret, men orkar inte prata om det själv. Vi vill också skicka en hälsning till personalen både på Iva och avdelning 2A, de gör verkligen ett fantastiskt jobb.