Röt till
Nyordningen hukade inteBeda och hennes kamrater för. De hävdade att förändringarna skulle innebära otrivsel för de boende och att därmed den familjära och trevliga stämningen skulle försvinna till förmån för ett kompaniätande. Hon behövde inte elda upp sina skaror mot "stormakten". Det räckte med att hon röt till: hut, sjufalt hut, och sedan visade att även grånande personer kan agitera.
Och när man hörde Beda Engman (1890-1991) argumentera blev hon smått unik, då hon lyfte fram pensionärerna i de olika äldreboendena och gav de beslutande i socialnämnden en friskare syn på tingen
Beda Engman och förtroenderådet kröp inte ihop bakom buskarna. De var skarpa i sin kritik mot att de boende bland annat skulle måsta tvingas färdas längre sträckor i korridorer till "avsides" belägna matsalar. Engman efterlyste en mänsklig uppfattning i sammanhanget.
Den av socialnämnden föreslagna nyordningen på "hemmet" var ett förslag som inte prövades med pensionärerna själva. Kritiken växte och hot om strejk kom även från Munkberga och Öjagården.
På Munkberga var gamle socialdemokratiske politikern Egon Granström, tidigare verksam i Hortlax, ordförande i förtroenderådet. Han reagerade starkt på socialnämndens "överrumplingstaktik" och hotade även där med matstrejk.
Kapitulation
Upprörd var också John Lundkvist, ordförande i förtroenderådet på Öjagården, och höll inte för otroligt att även där kunde man strejka. Det hela började med att pensionärerna på Strömgården fick veta att de inte skulle få nyttja sin egen matsal utan använda sig av lokaler i närliggande servicehuset Österbo. Strömgårdens matsal skulle bara nyttjas till kaffeserveringDå hytte Beda Engman, ordförande i förtroenderådet med näven och visade att man inte var kraftlösa. Istället kände de styrkan och modet växa och fick också lätt för att tala.
- Vi gör det inte. Står gubbarna fast vid sitt beslut kommer vi att matstrejka var hennes klara besked och klargjorde att pensionärerna inte ville forslas två gånger per dag till Österbo.
Och kryddades på med orden:
- Vi lämnar inte vår matsal, hellre svälter vi!
Sympatin för pensionärernas reaktion blev också stor bland Piteåborna. Hela Sverige riktade blickarna mot de kämpande hyresgästerna på "hemmet".
Ganska snart kom även reaktioner från pensionärsföreningarna. Bland annat i Öjebyns beslutades att ställa sig bakom gästhemspensionärernas aktion för att bibehålla matrutinerna.
Det hela slutade med att socialnämnden, med ordförande Knut Boström (1916-1985), tvingades kröka rygg, helt enkelt kapitulera, och tala om att den gamla ordningen skulle bli kvar.
Nu, 25 år senare handlar det också om mat i servicehusen. Det talas nu om en centralisering av matlagningen.