Hemmasittarna
Louise Mörk vill inte uttala sig om enskilda fall, men säger att flera faktorer avgör om nämnden beslutar sig för att gå vidare med ett vite.
– Det handlar inte bara om huruvida eleven har en diagnos. Vårdnadshavarna ska också ha gjort allt de kan för att barnet ska vara i skolan. Om man tackar nej till insatser som erbjuds så kan det bli aktuellt med vite.
Men är det rimligt att viten ges när det finns dokumentation på både en diagnos och på att vårdnadshavaren försöker få barnet till skolan?
– Det handlar ju om huruvida vårdnadshavaren gjort allt de kan i den stunden vitet avser. Engagemanget kan ju variera över tid. I de fall där viten ska betalas har förvaltningsrätten gjort samma bedömning som vi gjort i nämnden.
Men detta är ju precis ett sådant fall där ni tidigare sagt att föräldrarna inte ska få vite, och det är ju det enda fall på åtta år där vårdnadshavaren faktiskt tvingats betala?
– Även om man har ett barn med problem så betyder det generellt sett inte automatiskt att vårdnadshavaren gör allt denne kan för att barnet ska gå i skolan. Vi tar hänsyn till förmildrande omständigheter, men som nämnd har vi också en skyldighet att se till att skolplikten följs.
Är det er åsikt att viten hjälper?
– I många fall har det gjort det. Rektorerna har signalerat att många elever återgått till skolan efter hot om vite. Man ser en bättre närvaro och ett större engagemang, både bland elever och vårdnadshavare.