Konstrasten från kallfarstun och den rätt karga - ännu inte åtgärdade - fasaden på utsidan är slående. Längre in i köket sitter Judith, 6 år, och får flätor i håret gjorda av mamma Sarah.
Genom köksfönstret, på andra sidan vägen och bakom ett pågående husbygge syns restaurangen i familjens ägo. Jon-Oskar städar diskbänken och ska strax ge sig av till jobbet.
Vackra saker
Det är ljust och juligt hemma hos restaurangfamiljen som flyttade från Oslo till Piteå för snart tre år sedan. På köksön står en skål med äpplen och kanelstänger, hyacinter är planterade i en låda, granen är sparsmakat klädd och ljus brinner här och var i de rymliga rummen.- Jag är en prylsamlare deluxe, säger Sarah och skrattar. Jag faller för vackra saker. Men jag rensar bort mycket också.
Sedan flytten från den norska huvudstaden snubblar hon inte lika ofta över oemotståndliga fynd. Tiden räcker inte heller till att ge sig ut på skattjakt på samma sätt. Restaurangen tar mycket tid i anspråk för både Jon-Oskar och Sarah.
Slitet
Egentligen skulle de inte bli husägare heller. Åtminstone inte av något renoveringsobjekt. De hade redan gått igenom ett sådant projekt i sin lägenhet i Oslo, och var helt inställda på att de skulle ha för mycket annat att ägna sig åt. Men Saras önskan att kunna påverka hemmiljön med sitt inredningsintresse lockade ut dem på husmarknaden i alla fall.- Vi ville att huset skulle ha utvecklingspotential och att det skulle ligga centralt.
Det var inte kärlek vid första ögonkastet när de hittade huset på Nygatan. Det var slitet och nedgånget och charmen var dold, för att inte säga obefintlig. Trots att Sarah såg potentialen bakom murriga tapeter och slitna heltäckningsmattor var de på väg att backa ur. Ett samtal från hennes mamma blev avgörande.
- Mina föräldrar erbjöd sig att hjälpa till med renoveringen om vi ville ha huset.
Traditionellt
Nu är den tredje julen i huset i antågande och sexåriga Judith är uppenbart ivrig inför vad som komma skall. Hon studsar runt och visar sin paketkalender, julpyntet hon gjort till granen och ägnar sig sedan med full koncentration åt att spritsa kristyr på pepparkakorna.- Jag vill ha en ganska traditionell jul - det är en del av charmen, säger Sarah. Särskilt sedan Judith kom till världen har julen blivit roligare.
Ombonat
Att plocka fram pyntet tillsammans är ett garanterat sätt att komma i julstämning, tycker hon. Och det får gärna lukta av hyacinter, äpplen, pepparkakor och kanel.- Vissa saker hör bara julen till. De vill jag inte frossa i under andra tider på året.
Den traditionella julen passar bra i det Holmquist Arnasonska hemmet.
- Mitt hjärta klappar för det gamla och ombonade. Jag gillar ljus och rymd och det ska vara enkelt att leva och umgås, både för vuxna och barn. Inget ska vara så ömtåligt att man inte kan bjuda hem folk på fest.
Om man utgår från det man själv tycker om när man inreder får hemmet automatiskt en röd tråd, tror Sarah.
- Man ska inte vara rädd för att använda sin personliga stil. Jag vill känna att jag kommer hem, inte till en avdelning i en möbelbutik.
- Jag lägger mycket tid på att hitta rätt detaljer och placera dem där jag vill ha dem, men kan förstå dem som inte kan det. Jag skulle aldrig drömma om att ha åsikter om hur andra har det.