COUNTRY/POP. Med sitt nya album tar Keith Urban ut en ny riktning sedan föregångaren "Be there" från 2004. Och tyvärr tvingas jag konstatera att han valt att närma sig popmusiken istället för att renodla countryådran i sin musik. På "Love, pain & the whole crazy thing" märks inte mycket av den vassa countrypickin’ som han tidigare uppvisat. Faktum är att här finns knappt några spår av country kvar längre. Nej här handlar det mer om mustiga rock- och popballader dekorerade med massiva stråkmattor, tungt blås och ylande rockgitarrer. Ambitiöst, javisst, kompentent likaså, men speciellt tilltalande, icke. Istället för att lita på sin låtskrivarkonst, sitt förnämliga gitarrspel och sin röst har Keith Urban här byggt upp allt kring en supermustig produktion som torde göra Phil Spector avundsjuk - själv blir jag enbart less.
