"Musik har blivit njutningsfullt igen"

Du är född i Göteborg, hur hamnar en göteborgare egentligen i Hortlax?
- Ja, du ... jag bodde faktiskt den första tiden av mitt liv i förorten Bergsjön. Mamma är ju från Göteborg och träffade pappa som gick någon slags byggutbildning där nere. Så beslutade de sig för att "göra mig". Men vi flyttade upp till Hortlax redan när jag var ett år gammal, så jag är ju ingen riktig göteborgare precis, men jag har ändå alltid känt mig hemma där på något sätt. Det är en fin stad.
Hur var det att växa upp i Hortlax då?
- Jättebra. Det är fint i Hortlax. Men jag var strulig i skolan och säkert en mardröm för många lärare. Men av någon anledning så fick pappa och mamma aldrig riktigt veta om hur det var. Men jag hade inga goda betyg när jag gick ut nian ...
Vad hände då?
- Jag fick gå ett år på Uppföljningsenheten. Hade praktik på bland annat långvården, dagis och på Piteå sjukgymnastik. Gick ut nian med 2,4 i snitt, men fick faktiskt upp det till 3,4 genom extra poäng för arbetslivserfarenhet. Sökte sedan in på Hälso- och sjukvårdslinjen och kom in.
Det där uppföljningsåret blev räddningen?
- Ja, Uppföljningsenheten var en fantastisk grej, det funkade verkligen för mig. Sedan gick jag ut gymnasiet med hyfsade betyg, vickade på lasarettet och på Öjagården ett tag. Sedan hamnade jag i skolans värld som personlig assistent och elevassistent på högstadiet.
Hur kändes det att vara tillbaka i den miljön?
- Det var just därför jag sökte mig dit, jag hade ju koll på hur det var att vara där - att vara skoltrött. Det var ett otroligt givande jobb. Killarna som jag hade hand om då har ju kommit upp i 25-årsåldern nu. Det som är kul är att många av dem kommer fram och hälsar på stan. Så något form av intryck måste jag ha gjort i alla fall.
Musiken har alltid varit en stor del av ditt liv, vad är ditt första musikminne?
- Det var nog att det spelades så väldigt mycket olika sorters musik hemma! Pappa lyssnade på Frank Sinatra, mamma var allätare och brorsan gillade hårdrock. Jag sjöng solo första gången i femman, vi hade något slags projekt på skolan och jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Men det var först som 16-åring som jag började satsa på sången, innan dess var det bara elgitarr.
Varför utsätter man sig för att stå på scen då?
- Jag gillar att plåga mig själv för att få synas (skratt) Första riktiga jobbet var som trubadur ute på Piteå havsbad tillsammans med Tony Berglund. Jag var bara 16 år och vi kunde väl tio låtar sammanlagt, men det gick bra. Mest kaxig var jag nog efteråt, att jag hade klarat det! Sedan följde tiden som dansbandssångare i Zanders och perioden med Palt Fiction.
Många Pitebor kanske inte vet om att du först sökte till Idol, innan Fame Factory?
- Jo, dom hade audition i Umeå och jag gick in precis före vinnaren Daniel Lindström. "Du är den bästa sångaren vi hört hittills, men du är inget för Idol" menade dom och det visste jag ju.
Hur laddade du om för Fame Factory?
- Dom hade sin audition nere i Stockholm, jag hade inte alls tänkt söka, men så bara dagen innan fick jag ett sms av en kompis där det stod: "Carpe Diem", då bestämde jag mig för att satsa. Jag hade inga pengar till flygbiljett utan pappa betalade. Men sedan när jag väl satt där bland 700-800 andra sökanden så kändes det tufft: Dom var så duktiga allihopa, men vad gjorde jag där? En överviktig Pitebo i 30-årsåldern!
Hur ser du på deltagandet så här i efterhand?
- Det var sex veckor med mycket blandade känslor ... ibland ångrade jag att jag åkt ner i överhuvudtaget, men jag lärde mig mycket om mig själv.
Berätta om uppståndelsen efter andraplatsen?
- Plötsligt blev det väldigt intressant att anlita Patrik Öhlund, men jag skulle ha nischat mig själv hårdare: Vem är Patrik Ölund? Istället hoppade jag på allt. Det var jättekul, men jag tog på mig för mycket. Till sist stod jag på scenen utan att leverera 100 procent. Någonstans 2006/2007 valde jag att trappa ner. Hade jag valt att fortsätta i ett-två år till i samma tempo, så tror jag att jag tappat musiken helt. Sedan handlade det förstås inte bara om musiken heller. Jag träffade en ny kvinna och ville verkligen vara hemma, med henne och mina barn.
Hur är ditt förhållningssätt till musiken i dag?
- Jag jobbar, åker hem, äter middag och går in i studion och jobbar, om jag vill. Det finns ingenting kravfyllt över musiken längre. Min fru och jag skriver låter tillsammans, hon kommer med nya texter varje dag som hon vill jag ska bearbeta, det är så lustfyllt.
Vad är målet nu?
- Målet är fortfarande att få vara med i Melodifestivalen, men bara som låtskrivare. Vi har skickat in fem låtar, varav en hårdrockslåt.
Men varför inte sjunga själv?
- Min fru tycker jag ska göra det. Själv är jag mer tveksam, vet inte om jag vill vara med om den där hysterin igen. Fatta att till och med "Se och Hör" ringde och ville göra ett hemma-hos reportage efter Fame Factory. Men Bobby Ljungren, som har med låtar i varje festival, är det ingen som vet någonting om och så känner jag också att jag vill ha det: Mitt privatliv är bara mitt.