I september 2017 skrev jakledaren Christer Jonsson och Anna-Karin Lundberg, dåvarande enhetschefen för plan, bygg och mark på kommunen, under ett reviderat kontrakt beträffande skyddsjakt på måsar i Ringiusviken. Man hade då bedrivit skyddsjakt tidigare under våren. Resultatet av den var inte riktigt vad man hoppats på och inför nästa skyddsjaktsomgång, våren 2018, gjordes en del förändringar.
Bland annat byttes hagelbössan ut mot ett gevär av kaliber 22, med ljuddämpare och "tyst" ammunition. Ett byte som gör att måsarna inte lyfter mot skyn efter ett skott. De närboende störs inte heller av höga knallar.
Kontraktet gäller för avtalsåren 2018–2019 där syftet med skyddsjakten i första hand är att skrämma måsar från att häcka och i andra hand minimera beståndet av antal fåglar.
Handläggaren Therese Bergdahl har följt ärendet under flera år. Hon säger att innan beslut om skyddsjakt fattades, hade man provat många olika metoder för att få bort måsarna, men att ingen lyckats.
– Problemet med häckande måsar skulle nog försvinna om man muddrade så att det blev en stor vattenspegel utan uppstickande tuvor. Då skulle fåglarna inte ha någonstans att häcka. En annan metod är att fylla igen hela området så att vattnet försvinner. Båda metoderna innebär stora ingrepp i naturen till höga kostnader och är inget som är aktuellt i nuläget. Kommunen har ansökt hos länsstyrelsen om att få muddra och sökt tillstånd om att få göra avsteg från artskyddet men fått avslag.