Mari Larsson tillsammans med sin yngsta dotter Sofia. (Arkivbild)
PT har tidigare berättat att Mari Larssons mördare, Glenn Lövgren, har fått sitt fängelsestraff omvandlat från livstid till 30 år. Det innebär att han blir frigiven efter två tredjedelar av tiden – om drygt två år. Mari Larssons barn hade inte fått det beskedet från Kriminalvården och var mycket kritiska.
Hans Hansson, som grundade det manliga nätverket Kvinnofrid efter mordet på Mari, var på samma uteställe som henne den kväll som hon blev bragd om livet. Han kände henne flyktigt, som många andra Piteåbor, eftersom hon jobbade på Åhléns.
– Även om man inte direkt kände henne, så kände man igen henne. Hon var en social tjej, säger han.
Sofia Strandberg Larsson, Linnea Larsson och Emma Larsson, Mari Larssons döttrar.
Hansson har stor förståelse för vad Mari Larssons döttrar går igenom när mannen som mördade deras mamma snart är på fri fot.
– Det bestialiska i dådet påverkade mig väldigt mycket och för dem är det här förstås väldigt obehagligt. De känner att 20 år är för kort tid och det kan jag förstå. Men vi kan inte ha straff i Sverige där man sitter livet ut om man inte bedöms som farlig.
Hans Hansson, grundare av det manliga nätverket Kvinnofrid, var på samma uteställe som Mari Larsson kvällen som hon mördades. "Hon var en tjej som hade lätt för att prata med folk ", säger han. (Arkivbild)
Hans Hansson tror dock att den dömde mördaren får det svårt om han återvänder till hemstaden.
– Skulle jag vara i hans kläder skulle jag nog inte flytta till Piteå. Här är han förmodligen märkt för hela livet, det är nog inte många som har förtroende för honom efter vad som hänt, säger han.
Hansson fick reda på vad som hänt med Mari via PT. Han reagerade starkt på att det var mest kvinnor som höjde sina röster efter mordet, medans männen var ganska tysta. Däremot hördes männen desto mer när en jägare dödades av en björn.
– Det var absurt att mannen som dödades av björnen fick mer uppmärksamhet i tidningen än en kvinna som blev mördad av en närstående man. Jag kände att så här kan det inte fortsätta, säger Hans Hansson.
Han bestämde sig för att skriva en insändare som fick mycket uppmärksamhet.
Delar av det manliga nätverket Kvinnofrid som skapades 2004. Från vänster: Ronny Eriksson, Peder Jonsson och Hans Hansson. (Arkivbild)
Dagen efter träffade han vännen och prästen Peder Jonsson och de började prata om att ”någonting måste göras”. När de frågade kulturprofilen Ronny Eriksson och före detta hockeyproffset Lars Lindgren om de ville vara med sa de ”ja” direkt.
– Vi ville ha män från olika delar av samhället, förebilder inom sina olika intresseområden så att andra män kunde känna igen sig i någon av dem, säger Hans Hansson som då jobbade som kultur- och fritidschef.
Först träffen hölls en lördag och 300 män i olika åldrar slöt upp – det manliga nätverket ”Kvinnofrid” även kallat ”Piteuppropet” var fött. Man bestämde sig för att under fem års tid samla in pengar för att motverka mäns våld mot kvinnor.
– Vi lyckades hålla liv i kvinnojouren med de pengar vi samlade in. Vi fick med oss pensionärsrörelsen, skolan, idrottsföreningar med flera och jag tror att i många fall lever det vi startade vidare, säger Hansson.
Att det var fyra offentliga personer som startade det manliga nätverket var nog avgörande. Kvinnofrid spreds över hela landet och fick gelikar i många andra städer.
Skyltar med budskapet Kvinnofrid hänger kvar runt om i staden som minnen av Piteuppropet som startades efter mordet på Mari Larsson. (Arkivbild)
Efter att nätverket i Piteå lades ned, har kvinnojouren i kommunen haft många svåra år.
– Det gör ett fantastiskt jobb. För mig är det obegripligt att inte det offentliga ser till att kvinnojourerna har ett grundstöd till lägenhet och en anställd, för så stort är problemet i städer av Piteås storlek, säger Hans Hansson.