Lindgren hör till inventarierna vid Mohem. Han började campa där i slutet på 60-talet, då nuvarande ägaren och sonen i huset Lennart Morén var en 6–7 år gammal.
Det var Lennarts föräldrar, Lars och Linnéa Morén, som startade campingen. Litet av en slump, vad det verkar.
– Jo, de hade ju får på gården och så var det nån bekant som frågade om de inte kunde få ställa upp sin husvagn där, berättar Annika Morén, så de drog ut en skarvsladd från huset bara. Men så kom det nån till och det blev en skarvsladd till och... ja, på den vägen är det.
– Och jag hjälpte Lars att spika ihop det första servicehuset, berättar Roland Lindgren. Det skulle bli nåt provisoriskt bara, men stod i 30 år sen.
Han har många minnen från Mohem och berättar entusiastiskt om lördagsdanserna nere vid sjöbodan:
– Jo, Linnéa hon spelade grammofon och Lars han satte fart på folket, alla skulle dansa, men en gång blev det litet tokigt. Det var ett par från Göteborg som han gick på och skulle lära dem polka, när han sen dansade med kvinnan sa han nåt om att hon lärt sig otroligt fort och dansade väldigt bra. "Jo, jag är danspedagog", sa hon, berättar Lindgren och skrattar.
Men vemodet lurar om hörnet. När makarna Morén berättade att de stänger i höst, tog Roland Lindgren och Anna-Lisa Lundström beslutet att de skulle sälja husvagnen.
Ett helt campingliv är över.
– Jo, men du vet, vi bor ju i hyreshus och har ingenstans att ha vagnen så det är lika bra att sälja. Vi har ju haft den här hela tiden och faktiskt varit här även på vintern, kokat en termos kaffe och åkt ut till Mohem.
Anna-Lisa är för övrigt tredje kvinnan Roland bor med på campingen. Cancern tog de första två fruarna ifrån honom, berättar han.
Andra campinggäster söker nya semesterparadis. Helst tillsammans med "grannarna" från Mohem. Yvonne och Per-Åke Berglund från Porjus till exempel.
– Ja, så här fint får vi ju aldrig mer, säger Yvonne, men vi har varit och tittat på Fårön och ska till Sikfors bara grannfrun kommer hem från stan.
Även Marina Apelqvist från Gällivare söker ett alternativ:
– Jag har ju hästen här varje sommar, så jag måste hitta nåt nytt, säger hon.
För Annika och Lennart Morén väntar nu livets första gemensamma sommarsemester nästa år. Bolaget blir kvar, men det är oklart om det någonsin blir någon annan verksamhet.