Som vanligt när det närmar sig jul bjuds förskolebarn i kommunen på julsaga. I år för 28:e gången. Originalidén och musiken är densamma utifrån sagan av Ronny Eriksson, men i år har sagan moderniserats. Scenografin har också förändrats för att passa det nya framförandet.
Den är lite mer sparsmakad och färgat ljus och musik används som stämningshöjare.
Inte bara tomten, i år gestaltad av musikern Kenneth Lundman, berättar sagan om Tummeliten som går vilse i skogen utan den framförs av unga från Regnbågsteatern. De deltar aktivt i sagan, med både sång och berättande. Personal från Barn- och utbildningsnämnden står för musik och körsång/allsång.
Barnen är med
Till skillnad från förr om åren är det färre människor på scenen men de har fått desto mer utrymme. Nu berättar inte tomten sagan utan den framförs av Regnbågsteaterns unga skådespelare.
Redan vid starten är barnen med och skrattar högt åt tomten som släpar fram en julgran på scenen.
Igenkänningsfaktorn är hög bland barnen som sjunger med av hjärtans lust i takt med att sagan fortskrider.
Tummeliten går vilse i skogen när han med sina syskon ska märka ut en julgran. Han kommer bort när han hittar en ekorre under en gran och det får barnen att börja sjunga "Ekorren satt i granen". Så fortsätter det.
Ensam och frusen
När Tummeliten irrar runt, ensam och frusen, för att försöka hitta hem igen möter han en rad välkända figurer i skogen. Det är Staffan Stalledräng, Imse Vimse Spindel och Sockerbagaren.
Tomten sitter på en stubbe med en hiskelig snuva men snälla Tummeliten lånar ut sina vantar. Usch han fnös och han nös, atjoo, atjoo prosit.
Så slutar sagan lyckligt som sagor bör. Tummeliten kommer hem igen och föreställningen på nästan en timma avslutas stämningsfullt med tända ljus och sången "Nu tändas tusen juleljus".