De flesta som får hjälp av Moa – som är ett kommunalt projekt som riktar sig till unga mellan 15 och 29 år "som inte gör något" – har bakbundits av psykisk ohälsa eller andra funktionshämmande sjukdomar och problem. Freya Kjellberg är inget undantag.
– Jag har kämpat med psykiska problem länge och hoppade av gymnasiet när jag bara hade tredje året kvar. 2017 gick jag helt enkelt in i väggen, säger hon.
Utbränd och sjukskriven blev hon mer eller mindre isolerad hemma och bara tanken på att försöka ta sig ut i samhället igen kändes som ett oöverstigligt problem.
– Men så fick jag tips om Moa och började här i september 2019, det blev vändningen, säger hon.
Freya berättar att det var som om Elisabeth Talludde, som blev hennes vägledare, tog hennes hand och hjälpte henne – först ut ur lägenheten, sedan vidare ut i livet.
– Det är så många frågor när man är sjukskriven och bara går hemma; hur gör jag för att komma tillbaka? Vem ska jag prata med? Vilka rättigheter och skyldigheter har jag och vem kan hjälpa mig?
Elisabeth kunde. Och Freya gick "från totalt kraschad till ett fullgott liv", som hon själv uttrycker saken.
De började prata om möjligheten att läsa upp gymnasiebetygen och ta studenten, för att sedan läsa vidare och bli djurvårdare. Varsamt lotsades Freya genom motgångar och hinder och vidare mot framgångar och livslust. Framtidstro.
I maj 2020 skrevs hon ut från projektet. Hon hade då läst in gymnasiet och tog studenten strax efteråt. Sen gick hon vidare till en fristående djurvårdskurs, har hunnit arbetsträna på veterinärklinik och läser nu in en barnskötarutbildning, för att ha fler ben att stå på.
– Utan Moa och Elisabeth hade jag aldrig klarat det här och jag tänker att om de hade funnits och kommit in i mitt liv tidigare hade jag kanske aldrig hoppat av gymnasiet ...
Freya Kjellberg fick livet tillbaka. I dag har hon framtidstro och är full av idéer och planer. Hon berättar att hon numera ser positivt på livet och knappt alls plågas av sin psykiska ohälsa längre.
– Förut hade jag bra dagar i det som annars bara var ångest och depression, nu mår jag jättebra mest hela tiden och har dåliga dagar bara någon enstaka gång.
Moa och Komvux avgjorde allt.
– De försökte inte tvinga in mig i rollen "som alla andra" utan tog mig i handen och frågade "Vad behöver du? Hur kan vi hjälpa dig?".