Hennes historia börjar med en trafikolycka 2013 då hon blev påkörd. Nu har hon fattat beslutet att ta steget att berätta även om det är svårt och hon känner skam.
– Även om jag vet att jag inte behöver göra det så gör jag det, säger hon märkbart ledsen och förtvivlad.
I snart ett år har hon levt utan inkomst och har också fått krav på att betala tillbaka det mesta hon fått av kassan.
Efter olyckan var hon sjukskriven ett kort tag. Händerna domnade bort och hon hade ont i nacken. Men Karin ville tillbaka till jobbet på Arbetsförmedlingen.
– Men smärtan eskalerade, jag fick vila på raster och hade svårt att klara arbetet. Till slut kraschade jag på jobbet och då påbörjade den långa sjukskrivning som pågått i flera år och som pågår än.
Karin som alltid varit en verksam person som tyckt om träning och ett aktivt liv med hundar som det stora fritidsintresset klarade plötsligt ingenting utan att få svåra smärtor. Hon har fått tänka över sitt liv och försökt hitta en ny livsstil.
– På förändringen följde depression och en lång kedja av undersökningar och specialistläkare om vi sammanfattar alla år kort. Utredning på smärtrehab vid Sunderbyn som försäkringskassan förordade och omfattande rehabiliteringsåtgärder.
Medan vi pratar märks det på Karin att hon får värk, hon har svårt att sitta och prata och måste stå upp. Så har livet blivit efter olyckan. Det finns inte så mycket som hon orkar göra utan att bli sängliggande i flera dagar med starka värktabletter. Ibland har hon fått åka in till akuten får att få hjälp.
– Jag har alltid varit väldigt social, men nu orkar jag inte ens sitta på en middag eller umgås. Hundarna är mitt liv nu och de som ger lite glädje.
Under alla år har hon haft bra kontakt med försäkringskassan och inga problem med sin sjukpenning. Eftersom hon jobbar på en myndighet så vet hon hur viktigt det är att allt går rätt till och just därför har hon varit öppen med att hon har hundar.
– Ingen har någonsin sagt något om detta och jag har berättat det för varje handläggare. Mina hundar är lydiga och jag kan promenera med dem utan att ha koppel.
Kallduschen damp ner i brevlådan för snart ett år sedan. Försäkringskassan hade scannat av internet och samlat information om Karins hundaktiviteter. Allt på grund av ett tips till kassan.
– Några dagar innan jul i fjol fick jag ”julklappen”: Ingen mer sjukpenning och detta på grund av mina hundar. Jag hade ingen aning, speciellt som jag varit öppen med detta hela tiden.
Kontentan blev att kassan kräver att Karin ska betala tillbaka drygt 800 000 kronor vilket är all sjukskrivningen förutom de första sex första månaderna 2013.
Sedan dess har Karin varit utan ersättning från kassan. Händelserna gjorde att hon fått ytterligare stresspåslag och det har förvärrat hennes sjukdomsbild.
– Det känns hemskt. En handläggare kallade mig för kriminell men då sa jag ifrån. Om jag är kriminell får de uppvisa en polisanmälan.
Tre aktiviteter med hundar har Karin deltagit i detta år.
– Allt jag har gjort har varit genomtänkt för att jag ska klara det och allt förberett för att jag ska orka. Kassan har inte brytt sig om att prata med mig om vad det innebär. Mamma har följt med och hjälpt mig. Jag har informerat andra utifrån min kunskap och när jag varit med på tävlingar har jag kunnat växla mellan att stå och ligga den stund jag varit med.