Videon är inte längre tillgänglig
Det var en eftermiddag för några dagar sedan som den unga kvinnan (i texten kallas hon Karin Andersson) i sällskap med tjejjourens ordförande, Nina Eriksson, tog sig till akutmottagningen i Piteå. Karin behövde vård och hjälp med att dokumentera skadorna (fotografering) efter att hon blivit misshandlad av sin pojkvän. På akuten möttes hon av beskedet att hon var på fel plats och att hon istället skulle gå till hälsocentralen. Hon bokades in på en tid på Cederkliniken klockan 15.30 samma dag.
På plats fick hon träffa en läkare som sade att man inte hade någon kamera där och att dokumentation av skador väl var polisens uppgift. Läkaren tyckte dock att en av skadorna behövde kontrolleras genom röntgen varpå han remitterade henne dit.
Arg och ledsen
Karin Andersson och Nina Eriksson åkte då upp på röntgen på Pite älvdals sjukhus men där hittade de ingen personal. Någonstans där tog Karins krafter slut.
Britt Fjällström, ordförande för kvinnojouren, kontaktades och fick veta vad som hänt. Hon tog sig omgående till Pite älvdals sjukhus, där hon träffade på Karin, som satt sig ner i akutens väntrum. Klockan var då 16.40.
– Jag var både arg och ledsen och skällde ut den personal som satt där och talade om att det inte är acceptabelt att det ska gå till på det här sättet. En kvinna som blivit misshandlad behöver få hjälp fort, säger Britt Fjällström.
Doktor på plats
Klockan hade nästan slagit 17.00. Den tid då jourcentralen öppnar och det finns en doktor på plats. (Jourcentralen är lokaliserad till akuten och tar emot de patienter som inte hann till hälsocentralen under deras öppettider)
Enligt Britt Fjällström som talat med Karin, blev hon den här gången väl bemött och skadorna dokumenterades.
Britt Fjällström anser att det som hänt är bedrövligt och tycker det är obegripligt att hon inte fick hjälp på akuten i första skedet.
Många fel
– Jag kan mycket om mäns våld mot kvinnor och vet hur många reagerar om de inte får hjälp fort. Om tiden får gå är risken stor att kvinnan minimerar det som hänt och efter hand låter saken bero. Man struntar i att dokumentera skadorna och avstår från att anmäla.
Hon är ändå glad över att Karin till slut fick hjälp och att hon då kände sig väl bemött. Hon tycker dock att det begåtts allt för många fel på vägen.
– Karin har sagt att hon aldrig skulle ha orkat med rännandet mellan de olika ställena om hon varit ensam. När jag träffade henne på akuten strax före 17 hade hon gett upp och satt bara där för att hon inte orkade/klarade av att gå hem. Så här får det inte gå till.
Hjälp direkt
Britt Fjällström tycker det ska vara en självklarhet att den vårdinstans som först får kontakt med en misshandlad kvinna välkomnar henne och hjälper till.
– Man kan inte kräva att en misshandlad kvinna vet exakt vart hon ska vända sig och vad hon kan kräva. Vården måste kunna hantera situationen och ge den hjälp som behövs.