Min och mammas hemlighet

e Jag längtar efter att bli stor och få börja skolan. Jag kan se den gamla folkskolan från köksfönstret, barnen som leker på gården och fröken som kommer ut med sin klocka när rasten är slut.
Mamma sitter på kökssoffan med sin stickning. Det är inte grovt yllegarn som när hon stickar sockar och vantar. Nu är det fint bomullsgarn i en ljusgul färg.
- Vad ska det bli när det är färdigt?
- Kom och sätt dig här bredvid mig så ska du få se något fint, säger mamma och ser hemlighetsfull ut.

Jag kryper upp på soffan bredvid mamma och då drar hon ut bordslådan. I lådan ligger ett par små, små sockar, en liten mössa med knytband och allt är fint stickat i den ljusgula färgen. Jag bara gapar av förvåning.
Varför har mamma stickat så små kläder?
- Du ska bli storasyster.
Nä, men jag förstår ingenting! Hur ska det gå till, när blir det och vet pappa om det?

Nu har mamma och jag en hemlighet, för det är väl ingen annan som vet?
Då knackar det på dörren och in stiger granntanten. Blixtsnabbt rycker jag stickningen ur mammas händer och gömmer den ner i bordslådan. Ingen ska få veta vår hemlighet. Hemska tanke om någon av granntanterna hinner före, då kanske vi blir utan!

Vi är på väg hem från sjukhuset, mamma och jag sitter i baksätet och lillebror vilar i mammas famn iklädd de gula babykläderna. Jag tittar missnöjt på det lilla knytet. Det var ju en lillasyster jag önskat mig.
Och så ful han är, röd och skrynklig och med en näsa som är lite sned och blå. Det var någon som hann före
Lillebror blev snart en otroligt gullig och god liten kille med lockar i håret och med stora blå "dockögon". Jag blev en stolt storasyster, och är fortfarande stolt.

Min och mammas hemlighet

Vi sitter i köket mamma och jag, vid slagbordet som har lådor på kortsidorna. Jag ritar och skriver. mamma brukar kalla mig sin lilla "kluddmaja". Men hon blir inte glad när jag tränar att skriva mitt namn i psalmboken och gamla Postillan.