Milstolpar på millimetervis
"Peppar peppar", kommenterar svärmor.
Ni förstår vart det barkar, eller hur?
Hemma svänger väninnan och hennes dotter, som är i varför-perioden, in på gården. Mellan prat om jobb och bristen på värme och sju miljoner varför:n tänker jag att det är konstigt att Siri redan är trött.
Tar tempen när vi kommer in. Den stiger och stiger. Till 39,8 grader. Sjuklingen blir genast alvedonad och lagd i säng. Från jobbet får jag kvällsrapporter om att trötthuvudet somnat på pappans bröst.
Och även om hon inte är supersjuk och även om hennes ömme fader finns där för henne så känns det fel i hjärtat att sitta på jobbet. Vad är en festivalspäckad lokaltidning mot en febersjuk gullunge.
På tal om föräldraledighet har försäkringskassan skickat ut ett påminnelsebrev till nästan en halv miljon pappor och drygt 50 000 mammor som tagit ut högst 180 föräldradagar. Nio av tio som får brevet är alltså män. Men i vår familj behövs ingen påminnelse. Min sambo, som är student, får 180 kronor om dagen före skatt i föräldrapeng - så vi är smärtsamt medvetna om föräldradagarna.
Niklas Löfgren, försäkringsanalytiker på försäkringskassan säger till Aftonbladet:
- Tyvärr vet papporna mindre om hur försäkringen funkar. De vet ofta inte att de har rätt till hälften av dagarna. Så brevet kan bli en liten aha-upplevelse.
Men herregud, vart tog det egna ansvaret vägen? Brevet har dock effekt. Pappor som får det har tillsammans ökat uttaget av föräldradagar med 450 000 dagar.
Dagen därpå är det fortfarande febrigt, men tillståndet verkar inte hota min första sova-utan-barn-natt. Inleder nämligen fyra dagars sammanhängande ledighet med att förbereda mig inför festivallördag. Eller ja, så mycket hårlockning och sminkeri är det inte tal om. Dels spöregnar det ute (pandaögon och frissigt hår på nolltid), dels vill min hjälpreda i knänivå mest äta på elsladden till locktången och sprattla i blöta duschen med kläderna på.
Liten avlämnas hos farmor och farfar innan jag rejsar hem till gästerna och drinkarna. Det är dags för första festen på nästan två år (cirka tio månaders graviditet och elva månaders amning). Men nej, jag gör inte det klassiska dricka-i-samma-takt-som-förut-misstaget.
Hur som helst festivalar vi oss med Sahara Hotnights, öl i sedvanliga partytältet, The Sounds och lite Millencolin och mingel innan skräpmat och hemcykling. Inte en enda gång saknar jag lilla bergsbestigaren.
Konstaterar dagen därpå att jag glömt hur dåligt man sover när man druckit alkohol, en halvvaken bebis är ju en baggis i jämförelse. Vid halv elva är längtan hård för båda föräldrarna och vi promenerar med tom barnvagn för att hämta vår bortleasade dotter.
Jag och liten har alltså sovit utan varandra för första gången. Och det gick bra både för mamman och Sirin.
Det händer verkligen saker hela tiden. Vi gör framsteg. Passerar milstolpar. Även om det är på millimetervis.
Så jobbar vi med nyheter