Miljö- och friluftsorganisationer kritiserar nya lagen

Att en uppmjukning av strandskyddet i glesbygd och en uppstramning i tätort hade behövts håller organisationer som Världsnaturfonden, Naturskyddsföreningen, Turistföreningen och Friluftsfrämjandet helt med om. Likaså välkomnas att fri passage nu måste lämnas närmast vattnet. Men i den gemensamma rapporten "Strandskyddet - allemansrätten utmed våra stränder" påpekas att den utlovade uppstramningen i tätort helt saknar udd. Och den stora förändringen, att "landsbygdsutveckling" ska få vara ett generellt skäl för att införa lättnader, gillas inte det minsta.
"Svårt att neka"
- Det är ett stort, vagt kryphål som kan användas till nästan vad som helst, säger Oscar Alarik som är miljöjurist på Naturskyddsföreningen. Och hur stora områden som kan avsättas är dessutom mycket otydligt.
Sedan 2003 har antalet beviljade strandskyddsdispenser i landet fördubblats och antalet är nu cirka 5 000 om året. Den försvagning av strandskyddet detta medför tror Oscar Alarik beror på ett par olika saker.
- Det kan vara svårt för en kommun, särskilt en liten, att hålla emot byggbolag som vill bygga inom strandskyddsområde, speciellt som kommunen gärna vill erbjuda boende nära vatten.
- Sen gör den kommunala likställighetsprincipen det svårt att neka dispens om grannen fått bygga. Men detta får inte räknas som ett särskilt skäl till dispens, påpekar Alarik.
Rapportförfattarna menar även att nämndspolitiker i kommunerna har dokumenterat bristfälliga kunskaper om strändernas värde för rekreation och ekologi. Följden har blivit att strandskyddet urholkats och att kommunerna utvecklat en egen praxis att bryta mot strandskyddets syften.
- Det här är brott som påhejas av personer som är mycket högt uppsatta i kommunerna, konstaterar Oscar Alarik och hoppas att kommunerna nu ska växa med uppgiften.