Skogsstyrelsen har under våren och försommaren genomfört älgbetesinventering i södra och östra Norrbotten. De stickprov som gjorts visar på en drastisk minskning av skador på naturen efter senaste vinterns älgbetning jämfört med tidigare år.
Förra året noterades skador på 14,4 procent av det inventerade ungskogsbeståndet i Norrbotten. Under 2014 var siffran nere på 4,6 procent.
Skogskonsulent Bo Leijon konstaterar att det varit ett exceptionellt år.
– Huvudsakligen beror det på två skäl. Först och främst jägare och viltförvaltare har börjat väga in skogsaspekten på ett annat sätt än tidigare. Men framförallt har vintern varit mild och älgarna har haft tillgång till annat foder, säger han.
Rådande obalans
Statistiken är emellertid mycket ojämn. Medan lägre skadenivåer konstateras i de förvaltningsområden där Piteå och Älvsbyn ingår så har Arjeplog den högsta skadesiffran på flera år. I fjällkommunerna finns en särskild problematik med vandringsälgar i kombination med en obalans mellan älgstam och vinterfodertillgång.
Den ojämna statistiken kan också delvis förklaras med att den är baserad på stickprov, samt att arealer där ungskogen redan förstörts inte finns med i statistiken.
– Om vi ska klara skogspolitiska mål får inte skadenivån överstiga en viss procent. Ett minskat betestryck ökar chanserna för att biologiskt värdefulla trädslag som rönn, asp och sälg kan växa i ungskogen, säger Bo Leijon.
Tillväxtförlust
Årets huvudsakligen goda resultat innebär på intet vis att skogen är räddad. Utöver de färska betesskadorna på Norrbottens träd måste förvaltningsbesluten ta hänsyn till de redan befintliga skador som ackumulerats under lång tid. I synnerhet i inlandet finns en redan hårt betad ungskog där älgarna starkt bidrar till att ny skog inte etableras i tillräcklig omfattning, vilket innebär både tillväxt- och värdeförluster.
– I delar av Norrbotten är älgstammen för hög, konstaterar Markus J a tko från Sveaskog.
Representanter från skogsbruket, jägarorganisationerna och länsstyrelserna menar sig också vilja se en kontinuitet i statistiken innan de köper att skogen står inför en period av återhämtning.
– För att balansera gamla försyndelser skulle vi behöva hålla oss på den här låga skadenivån en längre tid. Vad som är glädjande är att det i dag råder en större samsyn mellan markägare, jägare och samer. Det finns ett helt annat samtalsklimat och alla parter jobbar mer tillsammans, säger Robert Jonsson från SCA.