Michael Moore har en genuin berättarröst

Film: SickoPremiär: 5 oktober 2007Regi: Michael MooreSpeltid: 2 tim 3 minCensur: BarntillåtenBetyg: PPPPEBIO

Piteå2007-10-26 00:00
Den 17 mars 2007 blev Mona Sahlin vald till socialdemokraternas partiledare. Ungefär samtidigt gjorde Michael Moore de sista klippen på sin dokumentär "Sicko". Hade sossarna varit lite vakna hade de valt Moore i stället. Sossigare sosse finns inte.



"Sicko" handlar om amerikanska sjukförsäkringar. 50 miljoner amerikaner saknar, enligt Moore, sjukförsäkring. Och de som har försäkringar kan knappast heller sova lugnt eftersom det är ett helvete att få ut pengar ändå. Du står där och håller fram ditt avhuggna ben mot företagets batteri av advokater.

Michael Moores filmer hade kunnat vara "Uppdrag granskning" med humor, alltså starkt tesdrivna, ensidiga och ganska ointressanta om du inte brinner för just det ämne som granskas. Men. Där Janne Josefsson gläfser har Michael Moore en genuin berättarröst. Han suger in dig - och snart sitter du och undrar var man kan beställa senatens utredning nr 4693 om sjukförsäkringar i Idaho.



Moores argumentation är enkel men mördande effektiv. USA:s regering säger att en allmän sjukförsäkring är tvångssocialism - men titta på Kanada, på Storbritannien, på Frankrike, är de vänsterdiktaturer? Han besöker sjukhus i London och häpnar över att behandlingen är gratis, han mäter korta vårdköer i Kanada och till slut blir till och med jag lite rörd och stolt över den icke-amerikanska, i förlängningen svenska, sjukvården.

Eller så här: Michael Moore har aldrig övertygat mig förut. Speciellt inte i "Fahrenheit 9/11", en av 2000-talets mest gapiga och överskattade filmer. Men nu när han tonar ner sin ilska, låter fakta tala för sig själva, då sitter jag och tänker att USA:s hälsopolitik är skit. Skit. Och vår är mycket bättre.

Det man saknar i "Sicko" är en enda avvikande åsikt, en liten högerpir som i alla fall tillfälligt får bryta Moores rullande vågor av tunga åsikter. I längden blir det för ensidigt.



Det skönaste i Moores retoriska metod är ändå hans fejkade upprördhet när han samlar in fakta som stöder hans tes: "Jäkla fransmän, hur kan ni ha det så bra, säg inte att ni får vara hemma när ni fött barn också?!" - när han i själva verket inombords jublar högt över att ha hamnat i en hönsgård där vartenda fjäderfä värper guldägg till hans film.

erik.helmerson@ttspektra.se
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om