När Frida Söderberg var tre år gammal läste hon flytande. Vuxna såg henne som "lillgammal" och föräldrarna lät Frida börja första klass redan som sexåring.
– Många förklarade det med att min mamma var journalist och att jag hade fått trycksvärta i vällingen. Många år trodde jag att jag hade ärvt min förmåga för att hon tycker om att läsa och skriva. Det tror jag inte längre. Hon matade mig med materialet men jag hade lätt för att förstå läskoden, säger Frida Söderberg, 37, från Piteå.
70 medlemmar
Hon gick med i Mensa för tre år sedan och blev i juni utsedd till styrelseledamot i den nystartade lokalföreningen i Norrbotten med 70 medlemmar. Nätverket för samman intelligenta människor världen över.
– För många är det här en känsla av att hitta hem, att för första gången känna sig riktigt förstådd, säger Frida Söderberg.
Adhd-symptom
Vid sidan om sitt arbete som kurator inom rättspsykiatrin ska Frida Söderberg starta upp Mensas Gifted Children Program, GCP, i Norrbotten. Hon vill öka förståelsen för att särbegåvade barn behöver speciella förutsättningar för att inte riskera att hamna utanför både socialt och kunskapsmässigt.
– I föreningen finns det otaliga exempel på människor som tyckte att skolan var jättejobbig för att den var för tråkig. En del uppvisade ADHD-liknande symptom när de inte fick tillräcklig stimulans under skoltiden, säger Frida Söderberg.
"Blir uttråkade"
Det är inte ovanligt att särskilt begåvade elever hamnar i konflikter med kamrater och lärare och att deras agerande leder till kontakter med elevhälsan.
– En del blir uttråkade för att de inte får några utmaningar. Andra ses som besvärliga för att de ställer mycket frågor. Vissa förlorar lusten att lära och tonar ned sig för att passa in. Det är jobbigt att sticka ut i klassrummet och få höra att man är en plugghäst eller lärarens gullunge.
Vad ska skolan göra för att utmana de här eleverna?
– Det första är att identifiera de här eleverna och veta hur de skiljer sig från högpresterande elever, som är en annan grupp. En bra pedagog vågar differentiera i klassrummet så att alla inte behöver ligga på samma nivå.
Ökande skillnade
Att flytta upp barnen en klass behöver inte vara den bästa lösningen, enligt Frida Söderberg.
– Särbegåvning handlar inte om att man ligger ett år före i skolkunskaper. Det behövs mer än så. Eftersom de här barnen utvecklas snabbare än sina jämnåriga så märks skillnaden mer ju äldre de blir. Om det är ett års skillnad i social utveckling vid fyra års ålder så är det inte så stor skillnad, men vid åtta års ålder är skillnaden två år och vid tolv års ålder tre år. Jag tänker att man skulle kunna gå kvar i sin klass om man får rätt stöd.
Risk för depression
Att ha ett barn som hungrar efter kunskap ställer höga krav på föräldrarna. Förutom att erbjuda intellektuella utmaningar måste man också vara uppmärksam på depressionssymptom.
– Redan på små barn kan man se tydliga drag av perfektionism. Många driver sig själv väldigt hårt och orkar man inte leva upp till sina egna förväntningar så kraschar man av utmattning och besvikelse. Då är det viktigt att hjälpa dem att förstå att det är okej att missa och glömma bort.
Handlingsplan hyllas
Mensa Norrbotten välkomnar Luleå kommuns satsning på en handlingsplan för att identifiera och stimulera särbegåvade elever samt att vidareutbilda pedagogerna. Frida Söderberg skulle önska att Piteå kommun tog efter.
– Min bild är att Piteå kommun inte har en samlad policy för att bemöta särbegåvade barn. Det är väldigt mycket beroende av att den enskilda pedagogen känner igen och kan arbeta med dem på rätt sätt, säger hon.
Inget elitperspektiv
Frida Söderberg vill bygga upp ett team av GCP-informatörer i Norrbotten som utbildar lärare och skolpolitiker. Förhoppningen är att bli ett bollplank för föräldrar och anordna träffar där barn kan umgås med likasinnade.
– Särbegåvade barn utgör fem procent av det totala elevunderlaget och i den bästa av världar skulle alla pedagoger och föräldrar känna till att de här barnen finns och behöver särskild stimulans för att må bra. Det handlar inte om något elitperspektiv.