Kan inte hålla sig
Annars är det för stunden en ganska lugn tillvaro, men generellt är det betydlig mer hektiskt. John Eriksson ingår i flera andra band. Mest känd är slagverksensemblen Kroumata, men han spelar också i postrockbandet Holiday for strings som inom kort ger ut en skiva på ett belgiskt bolag. Han kan också höras som gäst på Concretes hyllade "In colour" och han klagar inte på mängden jobb.- Det är bara kul att spela. Jag har jobb så att jag klarar mig. Ibland önskar jag att det vore mindre, men jag kan inte hålla mig.
Färre instrument
I Björn Yttlings studio vid Hornstull har bandet spelat in de elva popspåren på nya skivan. John Eriksson beskriver inspelningen som lekfull.- Den här skivan känns enklare på något sätt. Det är kanske inte lika mycket gitarr och vanligt popsound som tidigare. Vi försökte att ha färre instrument. Vi ville ha ett ganska homogent sound - använder vi fotstamp eller vissling så ska vi ha det på tre, fyra låtar så att det blir ett genomgående sound.
För första gången har alla tre medlemmar bidragit med material (och sångsolon för den delen) till en platta. Först gjorde de var sin demo med fem låtar var.
- Det är bra va? Det var väldigt inspirerande att göra så. Sedan kom verkligen inte alla låtar med, men det var en kul början och det känns som om vi kommit varandra närmare.
Lättjobbat
John Eriksson säger å ena sidan att Peter Bjorn & John är ett "väldigt demokratiskt" band att jobba i, men att det också finns en kompromisslöshet.- Man får hela tiden tänka och ifrågasätta det vi håller på med. Ändå blir det ett så positivt resultat. Det är lättjobbat. Ofta kan man hamna med andra musiker där det inte känns som om man hittar ett gemensamt uttryck och då måste man kompromissa. Vi behöver inte göra det särskilt ofta.
Bandets två första skivor har fått fina recensioner och säkert omfamnats av en och annan initierad popnörd, men genombrottet hos en bredare publik har så här långt uteblivit. Kanske är det dags nu.
Skönt avslappnad
Med "Young folks" har de gjort årets indie-anthem, heter det i pressreleasen.Låten med den smittsamma visslingen, har så kallad A-rotation i P3 och är en duett mellan Peter Moren och Concretes-sångerskan Victoria Bergsman.
- Det känns skitkul. Den är väl en somrig låt. Victoria var den sångerska vi tyckte skulle låta bäst. Hon låter skönt avslappnad och lite loj på ett sätt som passar.
Visslingen var egentligen en temporär lösning i början av inspelningen. Egentligen tänkte bandet lägga in ett annat instrument så småningom, men de tyckte att det var så lyckat att de behöll det så.
Vill spela på Pdol
Bandet säger inte nej till svenska festivaler, men just nu är inte så många inbokade för deras del.- Vår största dröm är att få spela på Piteå dansar och ler. Så att man får spela för morsan och farsan(skratt).
Kommande helg spelar trion på Popaganda i Stockholm och det blir även spelningar i Tyskland samt tre besök i England.
- Det känns naturligt att få spela för folk i andra länder. Det är vad vi alltid har velat, att inte begränsa oss till Sverige och vara ett typiskt svenskt popband. De finns andra som är mer folkliga än vi.