Meddelande till omvärlden: jobb efterlyses snarast
Jag svarade: "Då får ni leta vidare. Jag har skrivit taskiga saker som användare på Youtube. Jag har badat naken i Pyongyang. Det var jag som förde hiphopen till Sverige."
Följaktligen var min chans till anställning utplånad, och en återgång till arbetslöshetens träskmarker var den enda logiska framtidsutsikten.
Den generation jag tillhör skriker efter jobb. Men alla andra kan ni skita i - det är nämligen upphovsmannen av denna text som behöver ett mest. Mitt CV genomsyras enligt egen utsago av ett antal heroiska bragder, men som i en potentiell arbetsgivares ögon kan förefälla tämligen menlösa:
Jag har agerat trädkapare i patriarkatets falliska storskog.
Jag har poserat som en martyr för konsten, betett mig som en rysk kammarjungfru som låst in sig i ett vitrinskåp och etablerat en alldeles för intim relation till vodkaflaskor.
Jag har dejtat kronprinsessan Viktoria och kastats in i en societetsvärld av kindpussande aristokrater.
Jag har ägt en båt i Jerusalem, men fick inte bygglov i de dödas hemstad eftersom jag är rädd för vatten.
Jag har befunnit mig i ruttna sarkasmers sällskap och därefter haft strypsex med en känd pojkbandstjärna.
Första sommarjobbet var som ockupant av Drottningholms slott. Jag ska berätta för er om hur familjen Bernadottes fredagsmys går till: kungen och drottningen stiger in i rummet med fusklappar i händerna. Dessa berättar exakt vilket program de plägar se eftersom fusklappar tillför en så härligt spontan stämning. Jag deltog i en brasiliansk manskör som marscherade under Silvias sommarklänning. Men jag fick sparken eftersom jag inte höll tonen.
Istället öppnade jag en pizzeria. Min enda förhoppning när jag slog upp dörrarna var att det skulle stråla ett fult vitt ljus från taket så att alla besökare skulle se förvridna och ångestfyllda ut. Väggarna skulle prydas av ett asymmetriskt mönster och lokalen skulle fyllas med oregelbundna möbler. Gästerna skulle äta feta fylliga pizzor och sedan skulle jag stå där stormoderlig och älskvärd. Men vi förvarade en illegal invandrare mellan mjölet och musslorna i källaren och tvingades stänga igen.
Björn Ulveus och Benny Andersson insisterade på att mitt liv var ett givet musikalämne. De hade gjort så många glada slagdängor i sina dagar och var nu inne på att göra en tragedi. Därför valde de mitt liv. Jag föddes på den sämsta dagen i mitt liv och sedan dess har det bara gått utför. Men jag är ingen schlager: jag handlar bara om samma saker.
Dessa meriter kompletterar jag här med ett personligt brev:
Var hälsad! Det är mig ni söker. Jag behöver ett jobb och har suttit på arbetsförmedlingen dag ut och dag in, och tjänsten ni erbjuder är den som ger sken av att vara minst tråkig. Du kanske tror att jag är glad, trevlig, kreativ, ansvarsfull, snabblärd, självständig, motiverad och perfekt i allt jag gör. Men det är jag verkligen inte. Jag har en trasig aura och lever enligt ett sagospel i förorterna.
Anställ mig!
Så jobbar vi med nyheter