Körsången har länge stått sig stark i Piteå, och en av dess stora profiler är professor och dirigent Erik Westberg. Som ledare för Erik Westbergs vokalensemble och Musikhögskolans kammarkör har han varit en profil för Piteås körsång sedan nämnda körer bildades i början av 90-talet. Sedan dess har han hållit oräkneliga konserter, spelat i tjugotals länder på fem kontinenter, vunnit priser i alla kalibrar, och profilerat sig som en av Sveriges främsta körledare.
– Jag måste alltid ha något som drar, något att se fram emot som driver mig. Projekt som ligger i framtiden, människor att träffa, säger han.
Född och uppvuxen i Segeltorp utanför Stockholm studerade Erik Westberg vid Musikhögskolan i Stockholm, med Eric Ericson som mentor. I P2-dokumentären som gjordes om Erik Westberg 2014 berättar han att han tyckte om känslan av att hans händer kunde skapa musik, något han återkommer till även nu.
– Det är så ljuvligt att skapa en form. En form har en linje, ett uttryck, en frasering. Den skulle gå att rita av, eller skulptera, och det skulle nog bli väldigt vackert.
Just att frammana en form går också åter i hans stora intresse träslöjd.
– Jag gillar att något kommer ur mina händer. Jag älskar verkligen träslöjd, säger han.
Erik Westberg började jobba i Piteå 1989. Då pendlade han mellan Oslo, Piteå och Stockholm. I tidigare nämnda radiodokumentär, titulerad ”Dirigenten som överlevde”, berättar han om hur pressen, stressen och ångesten fick ett allt starkare grepp om honom, tills allt helt plötsligt var nattsvart.
– Det var en väldigt jobbig tid. Jag blev verkligen sjuk. Det fanns stunder då musiken hånade en. Solen var ett hån. Vackra dagar var ett hån. Allt som var bra var bara ett hån mot hur jag själv mådde. Det är svårt att förklara hur det är för någon som inte upplevt det, säger han.
Trots ångesten och den tuffa tiden gick däremot aldrig passionen för musiken förlorad för Erik Westberg.
– Jag är så otroligt glad att jag får jobba med det jag älskar. Just nu får man ju jobba tills man är 67, men det finns förslag på att höja den gränsen till 69. Jag hoppas att det går igenom, skrattar han.
– Jag vill fortsätta så länge jag orkar och har lusten kvar.
Sedan ångeståren har mycket vatten flutit under broarna. 2003 tilldelades han en professur i Piteå och har sedan dess bott och jobbat här.
Under vårt samtal hinner vi prata mycket om musik, om olika konserter och stycken. Vi diskuterar smak, men också kring förståelse och preferenser. Med sin egen filosofi ger Erik Westberg uttryck för musikens grundläggande element, så enkelt som det framstår.
– Man behöver inte alltid förstå något. Det räcker med att man tycker det är vackert.
Det finns ingen brist på minnesvärda stunder som musiken har givit. Millenieskifteskonserten ”Körsång för fred och rättvisa” framhåller han som ett av de största, med världens ditintills största tv-publik som följde evenemanget. Över 500 miljoner tv-tittare såg konserten, där Erik Westbergs Vokalensamble var delaktiga. Men mer än att se tillbaka ser Erik Westberg framåt.
– Det mesta har man inte gjort, säger han.
Någon längtan att ta tjänst i Stockholm har han inte, och har inte haft.
– Min mentor Eric Ericson sa att ”du kommer aldrig få det bättre någon annanstans än du har där uppe”. Han hade rätt.