"Vi har alltid pusslat med föräldraledighet och semestrar för att få det att gå ihop", säger Jens Levander. Ibland har farmor och farfar, mormor och morbror fått rycka in också.
– Det är absolut inget fel på pedagogerna som jobbar på jourförskolan, det handlar inte om det, säger Jens Levander.
Han berättar att deras barn, som går skola och förskola i Munksund där de bor, skulle få nyttja den sommaröppna förskolan i Bergsviken, vilket dels är lite långt bort, dels är något helt nytt och okänt för barnen.
– Det är ny personal, nya lokaler och ny omgivning, då är grundtryggheten borta hur bra pedagogerna än är, konstaterar han.
Alexandra Renberg håller med, men inflikar att hon ändå tycker det är bra att deras jourdagis hamnade i Bergsviken.
– Jag är ju byabarn och jag tycker inte att allt ska centreras till stan så ur det perspektivet är det bra, det ska inte alltid vara byarna som förlorar, säger hon.
Alexandra Renberg och Jens Levander på den nybyggda bron. Paret har ständigt nya projekt på gång, men barnen tar förstås det mesta av tiden.
Paret har dock aldrig använt sig av sommarförskola eller fritids. De har hela tiden pusslat med semestrar, föräldraledighet och annat så att någon kunnat vara hemma med barnen när det är sommarlov.
– Nån gång har Jens mamma och pappa fått rycka in och även min mamma, som bor i Arvidsjaur, och min bror har fått hjälpa till vid nåt tillfälle.
"Titta vad jag har!" Ragnar Renberg är mäkta stolt över sin superhjälte – och sin cykel förstås.
Deras yngsta barn Ragnar är 2,5 år och där har de föräldraledighet kvar så Jens är hemma med barnen just nu. Det betyder också att de inte behöver ha semester omlott, utan att hela familjen kan vara ledig tillsammans några veckor.
– Jag är så glad att vi har föräldradagar kvar, säger Alexandra.
– Fast så har vi ju egentligen alltid gjort, sparat dagar så att vi kunnat ta ut på sommaren också. Vi har alltid pusslat på det viset, inget av barnen har varit på sommarförskola, däremot nyttjade vi jourdagis en gång kring jul vet jag, men det var helt okej för det var med personal från Klubbgärdets förskola, där Ragnar först blev placerad innan vi fick plats här i Munksund, berättar Jens.
"Jamen lugn, jag ska ta av dig hjälmen". Alexandra Renberg lösgör yngsta barnet, sonen Ragnar, från livförsäkringen nummer ett för en cyklande 2,5-åring.
Familjens minsting pockar nu på uppmärksamhet, Ragnar vill inte ha sin hjälm på sig längre och Alexandra gör honom till viljes. Men det blir ett kort avbrott då han ääälskar att cykla och nästan genast hoppar på sin lilla blå cykel igen.
Det ska börjas i tid ... Ragnar Renberg älskar att cykla fort på sin cykel utan stödhjul, trots att han bara är 2,5 år.
Syskonen Greta, Hilda och Märta har efter fotografering gett sig iväg på andra äventyr, det var tal om nån fotbollsmatch med några kompisar och Ragnar är lite sur att inte han fick följa med. För det är ju så, att om man så tidigt lärt sig att cykla utan stöd ja, då kan man omöjligt fatta varför man inte får cykla iväg med de andra.
Tur då att minst ett par ögon ständigt följer honom.
Fyrabarnsfamiljen Renberg-Levander har alltid fått pussla med semestrar, föräldraledighet och hjälpsamma anhöriga för att slippa jourförskola. Från vänster Märta, Alexandra, Hilda, Greta och Ragnar Renberg, samt pappa Jens Levander.
Men åter till sommarstängningen och de förskolor och fritids som håller öppet.
Alexandra säger att hon mycket väl kan förstå de föräldrar som anmäler att de ska nyttja jourdagis, men där barnen i slutänden kanske aldrig dyker upp.
– Man måste ju bestämma det ganska tidigt på våren och då anmäler nog många för säkerhets skull då man inte hunnit få klart med semestrar och sånt, men det är såklart jättedåligt om kommunen sedan står där med både personal och mat för 40 barn och det kommer bara åtta, funderar hon men har svårt att se någon lösning på det problemet.
Hon konstaterar också att det både ur ett ekonomiskt och ett miljöperspektiv är jättedåligt att man tvingas kasta en massa mat.
– Jag tänker att även förskolan borde få göra matlådor och erbjuda till personal och föräldrar. Sen är det ju våra skattepengar och de hade verkligen kunnat göra mer nytta i verksamheten till exempel, säger Alexandra.