Med en historia av kvarlämnade apparater

När Ida Fahl lämnade barndomshemmet i Lidköping hade hon med sig en liten tv. Den stod på skrivbordet i studentrummet, men var mest i vägen.
- Jag hade ambitionen att se frukost-tv, men det blev aldrig naturligt. Till slut hamnade den i garderoben.
Efter en tid flyttade Ida till en korridor i Stockholm.
- Där tittade jag inte heller på tv, jag hade ingen på rummet och såg kanske någon enstaka gång på tv:n i korridoren.
Fick tv
Sedan gick flyttlasset till Piteå, där hon fortsatte sina studier inom musik.
- Då fick jag en tv av några som skulle flytta härifrån, säger Ida. Den stod där tramporgeln står nu, den är den naturliga "tv-platsen" i lägenheten. Jag tittade visserligen på den, men slog aldrig igång den utan hade fotografier stående ovanpå.
Tillslut förvisades apparaten till det gemensamma vindsutrymmet.
- Och därifrån blev den bortstädad och ingen kan vara gladare än jag.
Extra stimuli
För några år sedan blev Ida utbränd. Då blev tv:n ett extra stimuli och hon klarade inte av att sortera alla intryck.
- Det enda jag möjligtvis kunde titta på var Go’kväll. Framför tv:n snurrar hjärnan på, det är egentligen inte alls den nervarvning som många upplever att det är. Jag tror att tv:n många gånger används för att människor vill glömma annat, säger hon.
Ida, som är musiker, har ljud omkring sig hela dagarna. Därmed har hon det gärna tyst när hon är hemma.
- Ibland hänvisar någon till en låt jag aldrig hört. "Den spelas ju jämt på radio", säger de. Men då får jag en You tube-länk mejlad och kan uppdatera mig på det sättet istället.
När hon kopplar av blir det med en bok, hon har nyss slutfört Per Anders Fogelströms Stockholmsserie.
Hon tillbringar också en hel del tid vid datorn, där hon skriver och skapar musik, samt upprättar scheman.
- Datortiden ersätter en stor del av den tid jag annars skulle ha lagt på tv, tror jag.
Däremot använder hon inte datorn som tv.
- Jag är helt ointresserad av Let’s dance och Idol. Tv-mässigt är jag fortfarande kvar i 90-talet, då jag slutade titta på tv. Jag har lite andra referensramar än de flesta.
Skulle du kunnat tänka dig att ha en tv igen?
- Jo, om det bara sändes någon timme per dag och enbart dokumentärer och andra välproducerade program. Får jag någon gång barn kanske jag tänker om.

Med en historia av kvarlämnade apparater

För fyra år sedan gick Ida Fahl in i väggen. Att titta på tv blev en stressfaktor som hon fick välja bort. Men egentligen hade hon gjort sitt val långt tidigare.Ida har nämligen en historia av övergivna tv-apparater bakom sig.