Med en air av familjeförsörjare

Det känns som om jag hört det till döddagar, det där om att kvinnor som blir mammor halkar efter på jobbet. Lägre lön och sämre karriärmöjligheter som en redan vissen gratulationsbukett där lyckönskningskortet dessutom är knyckligt och opersonligt.
TCO, som är en centralorganisation för 16 olika fackförbund, har tre gånger under 2000-talet gjort en undersökning om sambandet mellan lön och familjetyp för män och kvinnor mellan 25 och 40 år. Mellan de tre tillfällena har lite, nästan inget, ändrats.
Svart på vitt visar undersökningen att a) det är en stor nackdel lönemässigt att vara kvinna i arbetslivet och b) om kvinnan får barn försämras deras möjligheter till karriär och löneutveckling ytterligare.
För mannen är det tvärtom. Familjefädrar har en air av försörjare över sig och har procentuellt högre lön än sina barnlösa bröder. En nyhet för mig är att småbarnspapporna är den grupp på arbetsmarknaden som jobbar mest övertid.

Kommer att tänka på Kristina Axén Olin, finansborgarråd och gruppledare för moderaterna i Stockholms stadshus, som klev av sina poster i april i år.
"Priset för mitt uppdrag är för högt. Just nu är detta det rätta för mig och min familj. Nu får jag den tid för oss som vi så väl behöver", skrev hon på sin hemsida i samband med avhoppet.
Ordföranden för moderatkvinnorna, Magdalena Andersson, uttalade sig i samband med att nyheten blev känd och menade att samhället ställer orimliga krav. "Ensamstående med tre barn, med ansvar för 30 miljarders omslutning i Stockholms stads budget men också med ansvaret för gympakläder och simskola. Dessutom med kravet på sig själv att vara stålkvinnan som klarar precis allt."

Visst går det ett tag, menar Andersson. "Men resultatet är egentligen inte konstigt. Det ska inte vara omöjligt för en ensamstående förälder med barn att kombinera familjeliv med politisk karriär. Avhoppet väcker förstås frågor om hur det står till med jämställdheten för kvinnor i politiken i världens mest jämställda land" skrev hon i en debattartikel i Expressen.

När jag läser delar av TCO-rapporten och tänker på exempelvis Kristina Axén Olins avhopp blir jag ändå förvånad, trots att jag tycker mig ha hört tongångarna till leda. För i den lilla världen, min värld, är det inte alls så. I min värld satsar arbetsgivaren på kvinnor som människor med barn eller utan. De anställer gravida, de kommer hem med korrekturläsning till lägenheten där man bonat in sig med sin nyföding och de betalar mellanskillnad mellan föräldrapeng och lön. I min värld passar driftiga kvinnor på att arbeta hårt medan barnen är små och sover - och när papporna är hemma. De förverkligar drömmar och startar egna företag.

För ett tag sedan tackade jag själv ja till ett karriärkliv. I onsdags hade gratismagasinet Extra premiär och sista tiden har inneburit en hel del övertidsjobb för min del. Men långt innan kvällspassen tog vid arbetade tankarna även när jag var ledig. Så där som det blir när man är inne i något viktigt. Så jag har rensat häcken - och insett exakt hur jag ska skriva ett textparti jag haft problem med. Så jag har borstat av jord från fingrarna och sprungit upp till datorn som en tok.
Och därför, just nu, är jag extremt less på filformat och CMYK-färger. Jag vill fräsa dotter på magen, beundra hennes planteringskonstverk från förskolan och bara bara vara. Med hon som uträttat storverk på sitt sätt genom att pricka in numero deux på pottan.