För fyra år sedan köpte Stina Vesterberg och hennes sambo John Jörnegård huset på Vikingagatan i Piteå.
Därefter följde två intensiva månader med renovering, där paret bland annat tog upp ett par väggar och jobbade med att fixa gamla ytskikt som gömts under plywoodskivor och plastmattor. Allt för att få tillbaka känslan och själen i 30-talshuset.
Men sedan dess har insidan fått vila. Istället har de ägnat sin tid till trädgården.
– Att ha en trädgård var egentligen anledningen till att jag ville bo i hus från första början. Jag har alltid sökt mig ut i naturen och kan inte sitta inne om sommaren. För mig är trädgården avkopplande och jag tycker om att rensa ogräs, säger Stina.
Libbsticka och smulgubbar
När de köpte huset bestod trädgården av gräsmatta och en stor ungersk syrén.
Det första stora projektet blev att kallmura en stödmur bestående av drygt 40 ton sprängsten.
– De stora stenarna fick vi dit med hjälp av en traktor, men mer än hälften av stenarna har burits och lagts för hand.
Efter det kom köksträdgården, som är uppbyggd av ett mönster av pallkragar, till.
– Jag odlar nästan bara det som är ätbart. Det är en otrolig lyx att kunna plocka in och äta ekologiskt och närodlat från min egen trädgård, säger Stina.
Här växer potatis, purjolök, libbsticka, morötter och grönkål tillsammans med rädisor, åkerbär, äppelmynta och sockerärtor.
Sallad har sin givna roll, liksom jordgubbarna – som allt mer får lämna plats för de söta smulgubbarna.
Pionvallmo blommar tillsammans med luktärt och ringblomma.
– Ringblommans blad är fina att ha i en sallad, min tanke är också att torka och göra te på ringblommorna, säger Stina.
Via Tradera
Fröerna köper hon till stor del via Tradera och redan i februari fylls huset av småplantor på tillväxt.
– Det växer bra i köksträdgården, det är blött i backen och skyddat från blåst. I den här delen av trädgården är det förmodligen en hel växtzon bättre.
Men där fanns också en längtan efter att utöka odlingsmöjligheterna med ett växthus.
Och när grannarna sålde sitt hus fick hon ta över ett par gamla fönster som legat på deras vind efter ett tidigare fönsterbyte.
Så de höga glasrutorna fick flytta över gården och blickar nu ut över sitt gamla hem.
Det vita växthuset står nu granne med köksträdgården, ingrävt i slänten ser det ut att alltid ha stått på platsen. Sidan mot slänten har en halvvägg av lättbetongblock, vars överdel på insidan bildar en hylla för krukor.
Plockar gurka med hunden
Längs andra långsidan och ena kortsidan har Stina valt att bygga upphöjda odlingsbänkar, öppna nertill mot stenmjölet inunder. De är fyllda med ekologisk jord på säck med gräsklipp som gödsel.
Istället för att sätta in öppningsbara fönster eller luckor lämnades takfoten öppen.
– Det är lite svalt på våren, men annars tycker jag att det har fungerat bra, säger Stina och bjuder sin nioåriga Staffordshire bullterrier Sixten på växthusgurka fullproppad med smak, hans personliga favorit.
Golvet kommer från en pall med marktegel som tidigare ägare lämnat kvar. Mellanrummen mellan stenarna bildar ett vackert mönster, och är tacksamt att bara spola av. Dessutom håller stenen värmen länge.
Växthusets yta är på fjorton kvadrat, och räcker både till odling och till en sitthörna av platsbyggda bänkar med förvaring inuti.
– På sommaren är jag ute i trädgården alla vakna timmar jag är hemmavid. Det är avkopplande och jag mår bra av det. Under dagarna blir det för varmt här inne i växthuset, men det är mysigt att sitta här med morgontidningen och en kopp te. Eller på kvällarna med ett glas vin och tända ljus.
I växthuset lyser habanero, chili, piri-piri och paprika som små utropstecken i sina lerkrukor.
Men huvudrollen har tomaterna.
Stina älskar tomater och de fem liter som plockades in förra året lär bli betydligt fler denna höst.
Här samsas gul pärontomat med bifftomat. Svart pärontomat med tigrella och den rosa portern med green sausage – den sista en nyhet från USA.
Stinas egen favorit är den klassiska körsbärstomaten.
Här frodas också basilika, slanggurka och citrongurka.
Stoppad i säkerhetskontrollen
Odlingsintresset följer även med när Stina reser. I Amsterdam besökte hon en blomstermarknad och släpade med sig nittio lökar av olika sorter hem.
– Jag blev stoppad i säkerhetskontrollen där de undrade vad de såg i röntgen. När de förstod att det var mina jätteamaryllislökar höll de på att skratta ihjäl sig.