För fyra år sedan levde Mattias Andersson ett bra liv. Stor Norrbottensgård, familj, eget företag. Allt rullade på. Den stora haken var bara att han inte levde ett liv han ville leva.
– Jag var på väg att bli bitter, säger han och berättar om den växande längtan att klättra i höga berg.
Den utlösande faktorn för att uppfylla drömmen var ett radioprogram om bergsklättring som han lyssnade på när han satt ensam i skogsmaskinen.
– Då bestämde jag mig. Jag gjorde upp en fyraårsplan där målet är att stå på en 8 000-meterstopp, säger han.
Nu är den planen på väg att gå i mål. Mattias Andersson lämnar nämligen Piteå och Sverige i början av april för att bestiga världens högsta berg, 8 848 meter höga Mount Everest.
46-åringen från Vidsel har en meritlista som inte går av för hackor. Han har hunnit bestiga flera höga berg både i Sverige och utomlands.
Sommaren 2017 besteg han Europas högsta berg, det 5 462 meter höga Elbrus i Kaukasus i Ryssland. För två år sedan, i november, blev det en ny bestigning, denna gång det 6 476 meter höga berget Mera Peak i Himalaya.
För drygt ett år sedan besteg han Ama Dablam som tekniskt anses kräva mer av klättraren än Mount Everest. Efter det äventyret blev han så sjuk att han låg på sjukhus fem dagar efter hemkomsten.
– Men jag presterade så bra att jag fick erbjudande om att följa med och bestiga Everests norra sida, säger han.
Nu skruvas det redan hårda träningsschemat upp ytterligare under de två månader som återstår innan flyget lyfter.
– Jag tränar 10–15 timmar i veckan. Det blir löpning, långa lågintensiva pass. Det är bra att väga så lite som möjligt men ha bra benmuskler.
Mattias Andersson ska också värma upp med att vara guide för en grupp som ska upp på Kilimanjaro i Tanzania nu i februari.
Även om målet hela tiden har varit att bestiga en 8 000-meterstopp, har just Mount Everest inte varit det självklara valet.
– Mount Everest är inte gratis. Summa summarum kostar det cirka 600 000 kronor men det är inte den huvudsakliga orsaken till att jag tvekat. Det finns moraliska aspekter också, jag tycker att det är så många där ...
Har du varit rädd?
– När jag skulle bestiga Kaskasapakte i Sverige fegade jag ur när det var 100 meter kvar. Kände mig osäker för varje steg så jag blev lättad när det började regna och tänkte yes, jag vänder. Jag var oerhört besviken, men det var ett klokt beslut.