Mastbyggare - inget arbete för höjdrädda

MASTBYGGE. Det handlar om yrkesskicklighet på hög nivå. Millimeterprecision 100 meter över marken. Mastbyggarna Magnus Hansson och Johan Larsson hänger i sina selar för att bygga en mätmast utanför Koler. Sektionerna som ska monteras levereras med helikopter.

Piteå2008-01-08 00:00
KOLER (PT) Tisdagen den 11 december är en gnistrande vacker vinterdag. Termometern visar på minus 15 grader när när vi närmar oss Koler och kör den smala och upplogade skogsbilvägen upp mot Blåliden, ett berg 400 meter över havsytan.

Ett par kilometer före vägens slut tvingas vi till ett stopp. En helikopter står mitt på vägen!

- Ni får vänta några minuter. Jag ska snart lyfta. Då kan ni fortsätta, säger den trevlige piloten Per-Ragnar Viklund från Villhelmina.

Skotertaxi

Intill ligger de kvarvarande sektionerna av masten som ska byggas. Dem ska Viklund lyfta och transportera till mastmontörerna Magnus Hansson och Johans Larsson som väntar på hög höjd.

- Det svåraste man kan göra som helikopterpilot. Redan på mellan 30 och 40 meters höjd börjar man förlora referenserna. Det exakta läget får killarna i masten hålla koll på.

Efter en kort stund lyfter Viklund med sin helikopter och vi kan köra vidare mot vändskivan. Där möter Tore Östling som erbjuder skotertaxi upp till mastbygget.

Där möter också Anne Helen Harnesk, den första i Markbygden att få jobb i den pågående vindkraftsprospekteringen.

- Imponerande, tycker hon om den akrobatik som utspelas nära hundra meter upp i luften.

Det är bara att hålla med.

Ovanför hovrar Viklund med sin helikopter samtidigt som Hansson och Larsson snabbt förflyttar sig högst upp på den senast monterade sektionen. Med tecken dirigeras flygmaskinen i rätt läge och på några minuter börjar den nya delen att skruvas fast.

Det här är absolut ingen syssla för den som lider av höjdskräck.

Udda arbete

På marken är det i stort sett vindstilla. Men uppe i masten vittnar fladdrande plastremsor om att det blåser rejält.

- Ett ypperligt ställe att bygga vindkraftverk på. På Blåliden blåser det alltid tio sekundmeter mer än vid kusten, säger Kenneth Lyckholm, ägare av företaget Mast- och tornunderhåll AB.

Denna dag ansvarar han för förankringen av de vajrar som hjälper till att hålla masten på plats. Ibland är han den som hänger i masten.

- Hur det känns där uppe? Lite kallt. Annars är det okej. Självklart är det ett udda arbete. Men det gäller bara att vara noggrann och lita på arbetskamrater och utrustningen. Då går allt bra. Vi är alltid två personer på masten.

Att montera en mast tycker inte Lyckholm är speciellt märkvärdigt.

- De är dubbelt så svåra att plocka ner. Då måste en gubbe klättra upp och kroka helikoptern. När krokarna lossats så börjar hela sektionen att gunga. Eftersom masten är enda referenspunkten så är det lätt att förlora orienteringen när allt börjar svänga.

Uppdragen för Lyckholm blir fler och fler.

- Marknaden har formligen exploderat de senaste 18 månaderna. Det är många vindkraftsprojekt som planeras. Vi har byggt master ända ner i Italien.

Idag står den 120 meter höga masten på plats. Färdig att leverera data till Markbygden Vind AB.

Tre andra, något mindre mellan 80 och 85 meter höga, finns också uppförda i Markbygden. En femte kommer till våren.

Det är Anne Helen Harnesks uppgift att sköta tillsynen av masterna.

- Om det blir bekymmer ska jag åka och kontrollera vad som hänt.

Alla mätdata som vindstyrkor, luftfuktighet och lufttryck skickas automatiskt digitalt.

Turism och plantskola

För Harnesk är mast-tillsynen ett passande uppdrag för hennes nystartade företag Taigans småbruk.

- Jag trivs verkligen och hoppas att vindkraftsplanerna förverkligas.

Anne Helene Harnesk satsar också på turism och plantskoleverksamhet i den lilla byn Strömnäs utanför Koler.

- Vi har en massa ideer som vi diskuterar, stöter och blöter. Det är lätt att bli hemmablind. Turligt nog har jag vuxna barn utspridda över Sverige som ser området med andra ögon och som kommer med förslag.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om