Väl framkomna till busstationen i Piteå lämnade passagerarna bussen, men inte lille Mårten. Chauffören, som trodde att pojken hörde ihop med en dam som satt bredvid honom under färden, anade då oråd.
Han tog pojken med till polisstationen för att anmäla en förrymd liten passagerare. Då bussfärden startat i Luleå kontaktades kollegorna där för eftersök och Piteåpolisen fick också snabbt besked. För där var lille Mårten anmäld som försvunnen. Men hemfärden kunde inte klaras av i all hast varför Mårten Bergvall fick stanna hos Piteåpolisen några timmar och där blev ett populärt nummer i avdelningen för levande hittegods. Den här dagen befann sig ett par Luleåpoliser i Piteå, närvarande vid tingsförhandlingar. Av praktiska skäl skulle Mårten Bergvall få skjuts med dem hem.
Förtvivlade föräldrar
- Jag minns verkligen den här händelsen, berättar Elvira Bergvall, Mårtens mamma och som i början av 1980-talet lämnade Luleå för att bosätta sig i Göteborg.- Jag var helt förtvivlad. Jag befann mig på en kurs i Stadshotellet i Luleå när hembiträdet vi hade på den tiden ringde för att berätta att Mårten var försvunnen. Vi larmade genast polisen.
Elvira Bergvall avbröt kursen, skyndade hem för att ganska snart få beskedet att pojken återfunnits och skulle transporteras hem i bil genom polisens försorg.
- För att förbereda mottagandet gjorde jag iordning smörgåsar. Men det dröjde hela dagen, ända till niotiden på kvällen innan Mårten kom hem. Förhandlingarna i Piteå drog nämligen ut på tiden. Och då kan ni tänka er förtvivlade föräldrar.
Odlade åkningslusten
Men det var inte första gången den här februaridagen för 50 år sedan som lille Mårten visade sin res- och äventyrslust, och som skildrades i Piteå-Tidningen. Den verkligen svallade i blodet hos honom i barnaåren. Elvira Bergvall berättar att Mårten hann stiga på bussar flera gånger.- Under de tidiga åren steg Mårten på bussen till Gammelstad några gånger och även ett par gånger hann han ge sig ut på tur till Niemisel. Första rymningen gjordes faktiskt den kväll när Shoppingcenter i Luleå invigdes. Då var det över 30 grader kallt. Turligt nog återbördades han ganska snabbt.
Mårten Bergvall var en livlig liten pojke och ville gärna söka upp nya främmande miljöer. Och framförallt odla sin åkningshobby. Därför, när föräldrarna och hembiträdet var upptagna med sysslor inomhus, fästes han fast i en klädlina. Då kunde pojkens förehavanden hållas under uppsikt.
- Våra grannar tyckte synd om Mårten, gjorde liknelser med en bandhund, och släppte loss honom. Med följd att han gav sig iväg till busstationen, som då låg alldeles intill där vi bodde.
Varnar barnbarnet
Mårten Bergvall, som blir 54 år i år, flyttade i början av 1980-talet söderut och är numera bosatt i Sjövik. Han arbetar i saneringsbranschen, är gift och har en pojke.Elvira Bergvall, 82 år, och som blev änka 1982 flyttade samma år till Göteborg för ett arbete inom socialförvaltningen. Hon blev mor till två pojkar av vilken numera Mårten är kvar i livet. Den andre sonen, Morgan, dog 1985 i Göteborg.
- Och nog händer det att när jag träffar Mårtens pojke berättar för honom, som ett litet varnande exempel, hur hans pappa var som liten, skrattar avslutningsvis Elvira Bergvall.